Den internationella aspekten

Jag heter Kirsi Abrahamsson och har de senaste 20 åren jobbat med nordiskt samarbete i Umeå och i Köpenhamn och innan dess med allt möjligt annat. Jag är född och uppvuxen i Vasa, Finland, dvs i Umeås närmaste stad. Just nu freelancar jag med olika uppdrag i Köpenhamn och Stockholm som handlar om internationellt samarbete och kultur. Här i Umeå har jag inte fått några större uppdrag än?! Jag bodde och jobbade i Köpenhamn 1996 när Köpenhamn var Europas Kulturhuvudstad. Det känns därför extra roligt att skriva om sina tankar om livet i Umeå på vägen mot Kulturhuvudstad 2014. Som nu för övrigt bytt delar av projektledningen för att betona den internationella aspekten i arbetet? Ska bli intressant att se vad det innebär.

Naturligtvis bloggar jag den här veckan när jag har så mycket annat att göra. Barnbarnet Selma har fått vattenkoppor. Skyltsöndag har varit, sägs det, en vecka för tidigt. Själv har jag ont i ryggen efter att ha halkat och landat på ryggen på den garanterad sista isfläcken på vår bilparkering. Därutöver så börjar den här måndagen med en massa möten. På eftermiddagen skall jag åka med 17.10 flyget till Stockholm. Ska möta upp på Riksteatern tisdag morgon och träffa producenter. Vi ska diskutera internationellt teatersamarbete – det ska bli otroligt roligt att få höra om deras tankar, erfarenheter och framtidsvisioner – Riksteatern har ett uppdrag av Regeringen att utveckla ett varierat internationellt utbyte och samarbete. I det arbetet har de användning för mina kunskaper och det känns extra roligt.

Världen har krympt, vi flänger och far överallt, hur många internationella människor bor och verkar i Umeå egentligen? Och hur nyttjas deras talanger i denna stad? Bara inom min lilla familj har vi en blandning av folkslag, min man är 8-dels same, mitt barnbarn är en halv marockan, yngsta sonen är mer dansk än svensk efter att ha bott i Köpenhamn sen han fyllde 14, mellansonen bor i Möllevången i Malmö som betraktas som en rätt internationell stadsdel, själv är jag finne. Jag är garanterat inte ensam om denna blandning, såhär ser det säkert ut i många familjer i Umeå.

Nu måste jag rusa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0