Dunket av en vävstol.......

Gomorron därute !

Jag sitter i pyjamasen och tittar ut på en mulen himmel. Det känns fint att ha ett eget tak över huvudet som skyddar mot vind och troligen ondska .Hemmet är ju oftast en fristad där man kan ruska av sej oförrätter och otrivsel av olika slag.Känna sig älskad eller hur?
När jag hör Frugan dunka in mattrasorna  i vävstolen nere i källaren får jag nypa mig i armen för att tro på att det är sant att  fattigpojken Bosse har fått det så fint.
Mattorna blir färgrika och fasta med rak stadkant. Trasmattor har ju alltid varit en viktig hemslöjd på vintrarna i många bondhem. Doften av hembakta bullar är minnen som  alltid följer mig från mina barnaår.
Att arbeta med teater är som arbetet med en väv.Man river upp och fyller igen med nya dunk,dunk,dunk.
Misnöjet med att replikerna säjs fel eller att minnet sviker.Samma sak är det när färgern blir fel i väven !
Det blir lätt konflikter inom teatern. Det är inte så konstigt med tanke på att du hela tiden använder din egen kropp, din röst ,din hjärna  och känslor samt hela din integritet. Du ska hela tiden ta emot kritik som ibland är grov och kränkande.Samtidigt kan du många gånger inte ta emot beröm för att du alltid känner av din otillräcklighet.
Du har din rättighet som en fri och ansvarskännande människa att gå emot förtryck och dumheter.
Trots allt, skapande situationer är givetvis en lustfylld och givande del i ens liv.


Detta blev den sista bloggen för veckans bloggvärd.

Hälsningar till Er alla och må livet vara snällt med Er.

Bosse Forsman från Sävar by. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0