...historien fortsätter….
Hinner knappt parkera bilen i garaget efter Vasaresan – se förra inlägget - förrän jag möter min granne Per som påminner om att vår gemensamma granne Christer, fyller 60 år.
Till saken hör att vi är ett gäng nya och gamla grannar som gärna och engagerat uppvaktar varandra med present och sång när någon fyller jämt. Vi vet att jubilarens höga förväntningar på uppvaktning resulterar i att denne förbereder ett rejält kalas med buffé, dryck, tårta och kaffe.
Hela ritualen följer numera samma mönster. Uppvaktarna träffas någon vecka i förväg, planerar present, bestämmer tid och plats för uppvärmning och diktar en visa som gärna innehåller antydningar om jubilarens ofullkomlighet. Sista versen i visan ska dock alltid mildra kritiken och framhålla jubilarens goda sidor. Det diktas alltid till tonerna av SJ, SJ gamle vän……. Vi har försökt med andra låtar men det vill sig inte riktigt, det blir inte bra. SJ, SJ …..ska det vara!
Innan uppvaktningen sker träffs gänget återigen och övar på sången, snackar lite gamla minnen och förbereder sig. Sen kör vi, knackar på, sjunger låten, överlämnar presenten och sen blir det mat och dryck, tårta och kaffe, historier och snack om vad som hänt sen sist och tidigare. Kvällen brukar bli lång och trevlig.
Jag missade fullkomligt lunchen idag, satt fortfarande kvar vid datorn när klockan var kvart i ett. Jag gissar att gårdagens uppvaktning kan vara en orsak, hungern borde ha infunnit sig strax före tolv.
Leve jubilaren och tack för kalaset!
Imorgon bär det av norrut!
/Thomas Carlsson
Till saken hör att vi är ett gäng nya och gamla grannar som gärna och engagerat uppvaktar varandra med present och sång när någon fyller jämt. Vi vet att jubilarens höga förväntningar på uppvaktning resulterar i att denne förbereder ett rejält kalas med buffé, dryck, tårta och kaffe.
Hela ritualen följer numera samma mönster. Uppvaktarna träffas någon vecka i förväg, planerar present, bestämmer tid och plats för uppvärmning och diktar en visa som gärna innehåller antydningar om jubilarens ofullkomlighet. Sista versen i visan ska dock alltid mildra kritiken och framhålla jubilarens goda sidor. Det diktas alltid till tonerna av SJ, SJ gamle vän……. Vi har försökt med andra låtar men det vill sig inte riktigt, det blir inte bra. SJ, SJ …..ska det vara!
Innan uppvaktningen sker träffs gänget återigen och övar på sången, snackar lite gamla minnen och förbereder sig. Sen kör vi, knackar på, sjunger låten, överlämnar presenten och sen blir det mat och dryck, tårta och kaffe, historier och snack om vad som hänt sen sist och tidigare. Kvällen brukar bli lång och trevlig.
Jag missade fullkomligt lunchen idag, satt fortfarande kvar vid datorn när klockan var kvart i ett. Jag gissar att gårdagens uppvaktning kan vara en orsak, hungern borde ha infunnit sig strax före tolv.
Leve jubilaren och tack för kalaset!
Imorgon bär det av norrut!
/Thomas Carlsson
Kommentarer
Trackback
