Till Vasa 06.00
Upp kvart i fem, in i duschen, snabb frukort och tidningen. Det känns tidigt.
Jon-Airs taxikärra lyfter 06.00. Dagen gryr, luften är klar med lätta moln, vi lämnar Holmön bakom oss och Valsörarna möter på den finska sidan.
Efter 22 minuter landar vi i Vasa, klockan är halv åtta här och det märks att den finska sidan hunnit en timme längre in på dagen.
Dagens mission är ett möte med kollegan i Vasa, Österbottens Turism, som är vår partner i ett planerat projekt som ska utveckla Måltiden i vid bemärkelse, till en fullvärdig och viktig del i våra turistprodukter.
Österbottens Turism är sedan länge en aktad kollega, vi har jobbat ihop i många sammanhang, och våra diskussioner flyter på som de ska. Vid något tillfälle kommer ändå tanken upp om skillnaderna mellan svensk och finsk sida när det gäller att komma fram till beslut.
Man säger att vi svenskar funderar, diskuterar och tar om, vi kontrollerar gärna koncensus två varv innan klubban faller. Finländarna däremot sägs inte fixa långbänkar, utan kommer snabbt till beslut och kör så det ryker. Jag vet inte om det är en generalisering, men det ligger nåt i det.
Jag lyssnade för några år sedan på en kvinna som hade deltagit i arbetet med att fusionera svenska Telia med finska Sonera. Hon bekräftade generaliseringarna men påstod samtidigt att oberoende av svensk eller finsk beslutsprocess så uppnådde svenska och finska företag och organisationer samma mål på ungefär lika lång tid. Vägen fram till målet var dock inte densamma.
Om man har insikt i de olika beslutsprocesserna så förstår man varför finländarna är starkt engagerade i början av ett möte och att vi svenska kommer igen på slutet. Man skulle kunna säga att intensiteten jämnar ut sig över tid. Förhoppningsvis innebär samspelet att vi åstadkommer ett bättre resultat än om vi jobbade var och en för sig, det är det som är hela tanken med samarbete.
/Thomas Carlsson
Jon-Airs taxikärra lyfter 06.00. Dagen gryr, luften är klar med lätta moln, vi lämnar Holmön bakom oss och Valsörarna möter på den finska sidan.
Efter 22 minuter landar vi i Vasa, klockan är halv åtta här och det märks att den finska sidan hunnit en timme längre in på dagen.
Dagens mission är ett möte med kollegan i Vasa, Österbottens Turism, som är vår partner i ett planerat projekt som ska utveckla Måltiden i vid bemärkelse, till en fullvärdig och viktig del i våra turistprodukter.
Österbottens Turism är sedan länge en aktad kollega, vi har jobbat ihop i många sammanhang, och våra diskussioner flyter på som de ska. Vid något tillfälle kommer ändå tanken upp om skillnaderna mellan svensk och finsk sida när det gäller att komma fram till beslut.
Man säger att vi svenskar funderar, diskuterar och tar om, vi kontrollerar gärna koncensus två varv innan klubban faller. Finländarna däremot sägs inte fixa långbänkar, utan kommer snabbt till beslut och kör så det ryker. Jag vet inte om det är en generalisering, men det ligger nåt i det.
Jag lyssnade för några år sedan på en kvinna som hade deltagit i arbetet med att fusionera svenska Telia med finska Sonera. Hon bekräftade generaliseringarna men påstod samtidigt att oberoende av svensk eller finsk beslutsprocess så uppnådde svenska och finska företag och organisationer samma mål på ungefär lika lång tid. Vägen fram till målet var dock inte densamma.
Om man har insikt i de olika beslutsprocesserna så förstår man varför finländarna är starkt engagerade i början av ett möte och att vi svenska kommer igen på slutet. Man skulle kunna säga att intensiteten jämnar ut sig över tid. Förhoppningsvis innebär samspelet att vi åstadkommer ett bättre resultat än om vi jobbade var och en för sig, det är det som är hela tanken med samarbete.
/Thomas Carlsson
Kommentarer
Trackback
