Historiska dokumentärer
Jag är något av en historianörd i många avseenden. I synnerhet så intresserar jag mig för antik historia, mest på grund av det rika källmaterialet från den tiden, och på grund av hur mycket civilisationen förlorade då de mörka århundradena ersatte antikens civilisationer.
Under antiken och medeltiden hävdade människor att civilisationer utvecklades cykliskt. Först skapades en stat av en generation som arbetade väldigt hårt för att bygga upp en ordning och skapa någon typ av trygghet för sig själva. Sedan nådde staten sin mognad och höjdpunkt, för att därefter ohjälpligt falla samman.
Idag så hävdar vi gärna att historien är linjär, och att vi rör oss mot konstant ökande framsteg. Den kunskap som vi upptäckt sedan 1950 motsvarar all tidigare ackumulerad kunskap i historien. Den västerländska civilisationen har i sanning blivit en global civilisation, och dess många städer har ansamlat enorma mängder humankapital.
Jag tror ändå inte vi har skäl att vara arroganta, eller skäl att tro att vår civilisation kan vara för alltid.
De antika romarna och grekerna hade inte datorer, bränslemotorer, internet, pencillin, gödningsmedel, kärnkraft, elektricitet eller andra teknologiska landvinningar. Men liksom oss, så var de beroende av de ekosystem som existerade runtomkring dem. Människans kultur och civilisation är inget som är fristående från miljöns realiteter. Oavsett vilken typ av civilisation vi väljer att skapa, så kommer alltid den centrala frågan att vara: hur ska vi kunna nyttja och fördela resurserna som naturen producerar åt oss?
Genom vår teknologi har vi förutsättningar att skapa ett bättre liv för fler människor än någonsin tidigare. Men att skapa detta välstånd genom oansvariga metoder, som mer bygger på kortsiktigt vinsttänkande och maximal exploatering, bäddar för en katastrof på sikt.
Utmaningen för 2000-talet, för alla städer i världen - Umeå inkluderad - är att kunna utveckla vårt samhällsystem så att dess resursnyttjande mer framstår som ett slutet kretsloppssystem än som en linjär process mellan producent och konsument. The Network of European Technocrats hoppas få möjlighet att delta som en partner i den process i att omforma vårt sätt att leva och samhällets sätt att fungera.
"Högsta möjliga livskvalitet för högsta möjliga antal människor för längsta möjliga tidsperiod"
År 1972 genomförde en annan grupp forskare en studie som de formulerade i en rapport kallad "Limits of Growth", vilken drog upp trendlinjer för framtidens utveckling. Studien visade, att om inget väsentligt skulle ändras i samhällstillväxten och i sättet vi nyttjar resurserna på, så skulle jorden inte längre ha kapacitet att försörja den mänskliga civilisationen.
Detta är inget nytt. Det finns tidigare exempel på civilisationer som kollapsat på grund av ekologisk överutnyttjning.
Påskön
Mayariket
En civilisations kollaps är inget som innebär domedagen eller slutet för allt mänskligt liv, utan bara att våra förutsättningar att leva människovärdiga liv, att skapa trygghet för alla människor, att skydda de svagare, och att upprätthålla ett samhälle där vi kan forska, skapa och utveckla kultur dramatiskt förändras till det sämre. Vi har sett liknande processer äga rum i många samhällen i vår tid och även i Europa under vår tid. Så vi kan lätt föreställa oss effekterna av en kollaps och hur det kommer påverka allt som vi idag håller högt.
Jag tror inte att en sådan kollaps är predestinerad, utan att vi kan välja ifall vi vill bibehålla dagens sätt att leva fram tills dess att det ohjälpligt kollapsar mellan år 2050 och år 2070. Ska den stad som kallades Umeå glömmas bort, och allt som vi skapat här vara förgäves? Eller ska folk minnas att vi var ett av de samhällen som bidrog till att avvärja de ekologiska katastroferna?
Valet ligger i våra händer.
I alla fall så har nån vänlig själ på youtube lagt upp BBC's dokumentärserie om det romerska rikets uppgång och fall. Det är en tänkvärd och framförallt välgjord serie som visar att storhet är förgänglig, om den inte hanteras med visdom.
Ancient Rome: The Rise and Fall of an Empire
Under antiken och medeltiden hävdade människor att civilisationer utvecklades cykliskt. Först skapades en stat av en generation som arbetade väldigt hårt för att bygga upp en ordning och skapa någon typ av trygghet för sig själva. Sedan nådde staten sin mognad och höjdpunkt, för att därefter ohjälpligt falla samman.
Idag så hävdar vi gärna att historien är linjär, och att vi rör oss mot konstant ökande framsteg. Den kunskap som vi upptäckt sedan 1950 motsvarar all tidigare ackumulerad kunskap i historien. Den västerländska civilisationen har i sanning blivit en global civilisation, och dess många städer har ansamlat enorma mängder humankapital.
Jag tror ändå inte vi har skäl att vara arroganta, eller skäl att tro att vår civilisation kan vara för alltid.
De antika romarna och grekerna hade inte datorer, bränslemotorer, internet, pencillin, gödningsmedel, kärnkraft, elektricitet eller andra teknologiska landvinningar. Men liksom oss, så var de beroende av de ekosystem som existerade runtomkring dem. Människans kultur och civilisation är inget som är fristående från miljöns realiteter. Oavsett vilken typ av civilisation vi väljer att skapa, så kommer alltid den centrala frågan att vara: hur ska vi kunna nyttja och fördela resurserna som naturen producerar åt oss?
Genom vår teknologi har vi förutsättningar att skapa ett bättre liv för fler människor än någonsin tidigare. Men att skapa detta välstånd genom oansvariga metoder, som mer bygger på kortsiktigt vinsttänkande och maximal exploatering, bäddar för en katastrof på sikt.
Utmaningen för 2000-talet, för alla städer i världen - Umeå inkluderad - är att kunna utveckla vårt samhällsystem så att dess resursnyttjande mer framstår som ett slutet kretsloppssystem än som en linjär process mellan producent och konsument. The Network of European Technocrats hoppas få möjlighet att delta som en partner i den process i att omforma vårt sätt att leva och samhällets sätt att fungera.
"Högsta möjliga livskvalitet för högsta möjliga antal människor för längsta möjliga tidsperiod"
År 1972 genomförde en annan grupp forskare en studie som de formulerade i en rapport kallad "Limits of Growth", vilken drog upp trendlinjer för framtidens utveckling. Studien visade, att om inget väsentligt skulle ändras i samhällstillväxten och i sättet vi nyttjar resurserna på, så skulle jorden inte längre ha kapacitet att försörja den mänskliga civilisationen.
Detta är inget nytt. Det finns tidigare exempel på civilisationer som kollapsat på grund av ekologisk överutnyttjning.
Påskön
Mayariket
En civilisations kollaps är inget som innebär domedagen eller slutet för allt mänskligt liv, utan bara att våra förutsättningar att leva människovärdiga liv, att skapa trygghet för alla människor, att skydda de svagare, och att upprätthålla ett samhälle där vi kan forska, skapa och utveckla kultur dramatiskt förändras till det sämre. Vi har sett liknande processer äga rum i många samhällen i vår tid och även i Europa under vår tid. Så vi kan lätt föreställa oss effekterna av en kollaps och hur det kommer påverka allt som vi idag håller högt.
Jag tror inte att en sådan kollaps är predestinerad, utan att vi kan välja ifall vi vill bibehålla dagens sätt att leva fram tills dess att det ohjälpligt kollapsar mellan år 2050 och år 2070. Ska den stad som kallades Umeå glömmas bort, och allt som vi skapat här vara förgäves? Eller ska folk minnas att vi var ett av de samhällen som bidrog till att avvärja de ekologiska katastroferna?
Valet ligger i våra händer.
I alla fall så har nån vänlig själ på youtube lagt upp BBC's dokumentärserie om det romerska rikets uppgång och fall. Det är en tänkvärd och framförallt välgjord serie som visar att storhet är förgänglig, om den inte hanteras med visdom.
Ancient Rome: The Rise and Fall of an Empire
Kommentarer
Trackback
