umea2014

Från Byviken på Holmön syns ett rött, blinkande ljus i nordväst. Det är Ratans fyr. Vi åker över gamla smugglarvatten. Den mest namnkunnige smugglaren var Otto Reinhold Taube (1816-1892), farfar till Evert Taube. Det är honom Evert avser i visan "Min farfar var en jaktlöjtnant", ty farfar smugglaren var även tullare i Ratan och befälhavare på en tulljakt och sålunda jaktlöjtnant.

Lite historisk bakgrund: År 1853 utbryter Krimkriget. England och Frankrike försätter Ryssland i en handelsblockad, som får återverkningar i våra nordliga vatten. Sverige förklarar sig neutralt medan det nya ryska storfurstendömet Finland automatiskt hamnar innanför spärren.

Medan engelska flottan provianterar i Umeå och engelska officerare umgås med stans tongivande ståndspersoner och rika handelsfamiljer pågår handeln till en början som vanligt mellan Västerbotten och Österbotten. Från finska sidan importeras tjära, beck, hampa och smör i väldiga mängder. Till Finland exporteras salt, järn och kolonialvaror.

Vintern 1855 ger goda isar på Kvarken. Trafiken är livlig. Längs den slingrande vintervägen mellan Vasa och Umeå kan det komma mer än 200 hästforor under en enda dag. Men framåt sommaren skärps läget. Då isoleras hela den nordfinska kusten. Två brittiska ångfartyg och mindre slupar vaktar mellan Jakobstad och Vasa. De uppbringar allt som kommer i deras väg. Med lite tur får besättningarna återvända landvägen över Torneå. Har de otur hamnar de i brittisk fångenskap på Åland.

Patrulleringen skapar katt-och-råtta lekar på Kvarken mellan de desorienterade örlogsmännen och de hemvana kustborna. Utgångspunkten för smuggelfärderna i östlig riktning är Stora Fjäderägg i Holmöarkipelagen.

Från Nykarleby rapporterar Zacharias Topelius i Helsingfors Nyheter:

- Här ligger hundratals halvdäckade båtar, skonertar och galeaser, kommande och utgående.

En av de svenska smugglarbåtarna heter Willig. Den är klinkbyggd av furu och mäter 31 1/122 läster. Ägare och skeppare är herr jaktlöjtnanten Otto Reinhold Taube i Ratan. Han gillar inte blockaden. Finland är för övrigt hans föräldrars gamla hemland. Pappan var en finsk officer som kommit med von Döbeln i Umeå och sedan slagit sig ner i Kalix.

Taube är en utmärkt seglare som lätt kan locka förföljare på grund. Hans skicklighet vid rodret och retfulla uppsyn väcker så stor uppmärksamhet att den brittisk-franska blockadledningen protesterar hos Sveriges regering. Samma år, 1855, förflyttas Otto Reinhold Taube till Göteborg där han utnämns till chef för nederlagskontoret, en avdelning inom tullverket. Det är ett klart avancemang i tjänsten. Och om detta inte skulle vara tillräckligt; den smugglande västerbottningen dekoreras med Vasaorden.

På så sätt hamnar Everts gren av ätten Taube på den svenska västkusten.

Så här beskriver Evert Taube sin farfar i biografin Jag kommer av ett brusand' hav:

- Farfar var mycket religiös och delade denna egenskap med sin hustru Fredrique men han var också en särdeles pigg pampig och toujour karl, munter och gästfri, till och med mycket generös. Likväl var vinkällaren den största tillgången i bouppteckningen, ett förhållande som sägs ha förvånat hans bäste vän, P.P. Waldenström (Missionsförbundets grundare).

I ett radioprogram år 1961 (bandet finns att låna på Umeås stadsbibliotek) påstår Evert Taube att han som barn lärde sig engelska genom att läsa etiketterna på farfars whiskyflaskor.


Promenerar man i juletid i Umeå kan man få syn på några fönster dår upplysta julprydnader för tankarna till Evert Taube. I visan Byssan lull (1919), femte versen, låter det så här: "…byssan lull, koka kittelen full, sjökistan har trenne figurer. Den första är vår tro, den andra är vårt hopp, den tredje är kärleken den röda".

De trenne figurerna består av ett rött kors på grönt underlag, rött ankare och hjärta. Symbolerna är kända bland sjöfarare allt sedan 1600-talet och förekommer på gamla möbler och i sigill. Förlagan har ett kristet ursprung. Första Korintierbrevets trettonde kapitel avslutar aposteln Paulus med orden:

"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken."

Att symbolerna hamnat i Umeå beror på de goda kontakterna med Jakobstad över de gamla smugglarvattnen. Där har korset, ankaret och hjärtat i kolossaltformat lyst upp i julhelgen över Storgatan i mer än hundra år.

God Jul och ett Gott Nytt År.

CALLE HÅRD

GÖR HOLMÖN TILL EUROPAS KULTURHUVUDSTADSÖ 2014.