Julångare på Västra Kvarken
I vintermörkret på Västra Kvarken stävar en farkost med de mest besynnerliga positionsljus. Normalt ska ett fartyg föra rött om babord, grönt om styrbord och vitt i topp och akter men här möter en kaskad av ljuspunkter på bryggans tak. Det är Holmöns julångare.
Holmöfärjan Helena Elisabeth trafikerar med julgran i topp signalerande omvärlden att lite hälsosam anarki aldrig skadat ett stabilt samhälle. Holmöborna uppskattar färjepersonalens julhälsning. Däremot är redaren Vägverket för öborna vad vädret är för engelsmännen. Alla talar om det men ingen tycks kunna göra något åt det. Helena Elisabeth tar 172 passagerare men bara en personbil vilket betyder att ska man bygga någonting på Holmön får man ha plankorna i ena fickan och cementblandaren i den andra. Tidtabellen är så usel, till och med under livligaste turistsäsong, att badgäster inte kan återbördas till fastlandet om kvällarna. På restaurang Panget får begreppet "han kan inte ta sig hem från krogen" sin sannaste innebörd. Därför har restaurangens arrendator, Tarja Lindqvist, i dagarna meddelat att hon kastar in handduken. Årets nyårsfest blir ett knytkalas i skolhuset.
Två riksdagsledamöter med anknytning till ön, Gunilla Tjernberg, kd, och Ulla Löfgren, m, har flitigt uttalat sig om att Holmön borde få bättre förbindelser, både i valtider och i kammaren. Den förra regeringens näringsminister, Ulrika Messing, köpte tid genom att tillsätta Thage G. Petersson som enmansutredare. Enligt direktiven ska han vara klar till årsskiftet. Efter valet är ansvarigt statsråd infrastrukturministern och centerpartisten Åsa Torstensson i Maud Olofssons näringsdepartement. Därmed blir tolvslaget på nyårsnatten en sanningens minut för Tjernberg och Löfgren. Lyssnar Alliansen på sina medsystrar eller var alltsammans bara snack?
Då det gäller färjor kan man inte återanvända Thorbjörn Fälldins trettio år gamla "Vi nådde inte ända fram".
CALLE HÅRD
GÖR HOLMÖN TILL EUROPAS KULTURHUVUDSTADSÖ 2014.
Tiderna förändras, ett uttyck som tydligen följer med generationerna.På Holmön har tiderna förändrats så mycket att inte heller Panget går att driva. "De bär sä int". Jag blev naturligtvis glad den sommarn som Tarja L fick igång Panget igen. Och sommarn som gått (2006) guidade jag 50 personer på ön och vi "tog in" lunchen på Panget; "Stekt sik på holmövis" Och alla i sällskapet lovordade en lunch som i smak och upplägg saknade sitt motstycke bland deras kulinariska upplevelser.
Så fick jag också denna dag återuppleva bilder från mitt 1940-tal när paret Emma och Robert med dottern Elsy drev pensionatet och jag var springpojke och allt i allo några pojksomrar hos detta omtyckta pensionatsfolk. Då du läsarn, då gick panget bra och turisterna från fastlandet satte "lapp på luckan" från vår till höst, år ut och år in. Det enda starkt i glasen var "pilsner- dricka" och i "bakfickan" släktes många torra strupar under Emmas stränga kontroll.
Matmamman Emma skulle förtjäna ett kapitel extra. Hennes förmåga att få folk att trivas låg just maten. Och naturligtvis ett ytterst vänligt bemötande och med kvalitet i allt. Hon trollade fram, ofta under nynnande av nån visa de mest aptitliga assietter i kallskänk och på kökets stora järnspis. Emma och Robert var de som satte sitt kulturmärke på pensionatsrörelsen och gav denna företagsform ett ädelt renomé, kanske utan motstycke bland västerbottniska pensionat.
Det skulle naturligtvis vara helt "¨åtabaks" om denna inrättning på Holmön försvann. För Panget på Holmön är kultur i sin yttersta mening och för sånt finns det i dag stöd både nationellt och från EU.
Låt oss innerligt hoppas på en fortsättning i seriös anda och vända uttrycket "de bär sä int'"
till raka motsatsen.
Gunnar
