umea2014

I tisdags gav Lia Perjovschi ett artist talk på Bildmuseet. Hon berättade om sin bakgrund och sin utvecklingsprocess som konstnär. Uppvuxen i Bukarest, Rumänien har hon både upplevt Ceaucescus diktatur, och dess sammanbrott och besvi kelserna med det som följde efter. Det allra mest speciella med hennes konstnärliga karriär var att se att hon och hennes man, också konstnär, hade upplåtit sin lägenhet till att bli ett slags ständigt levande frizon för ett intellektuellt och fritt samtal. Deras lägenhet blev till en kollektiv och publik plats där alla slags diskussioner och samtal och protester och uppträdanden och proklamationer eller bara enkel samvaro kunde äga rum. En frizon där ett annat liv och alternativa samhällen och andra värderingar kunde preciseras. Och ur detta växte Lias egen konst. Från dokumentationer av deras samtal, lektioner, protester, performances, aktioner, tillställningar till ett fortsatt eget utforskande av den värld hon kände hade undanhållits henne, uppvuxen innanför diktaturens murar. Och så fortsätter det. Varje verk av Lia Perjovschi är en slags upptäcktsfärd in i nya erfarenheter, ämnen, kunskapsvärden, värderingar, samhällets organisation, men alltid sett genom ett specifikt temperament, konstnärens. Lia diskuterade sin konst och diskuterade vad konst är. Jag finner inte mina anteckningar från kvällen. Men hon pratade om frihet och ansvar. För konsten finns inga ramar, inga regler, inga begränsningar, inga preskriptioner, inga oåterkalleliga åtaganden, inga givna former, inga redan preparerade scener, upp-plogade vägar. Ingen kan säga till dig att inte göra så om du vill göra konst. Men med denna frihet följer ansvaret. Du tar ansvar för allt det du gör. För konsekvenserna av din konstnärliga handling ansvarar du. För alltid.