umea2014

Ursula Biemann, videokonstnär, blev hedersdoktor igår på Humanistisk Fakultet vid Umeå universitet, promoverad vid universitets stora högtid i går kväll. Det är en viktig sak att ge konsten företräde - och goda företrädare - i ett universitetssammanhang. Bland annat för att konsten är en sådan utomordentligt spännande plats för kunskap, och kunskap och kunskapsutveckling är förstås universitetens identitet och kärna. Och hedrande för Umeå universitet att ha gjort det. Ursula Biemann skulle kanske lite slarvigt kunna beskrivas som en dokumentärfilmare, som någon som gör dokumentärer med videon som medium. Men ser man flera av hennes verk så ser man snabbt att det ena inte liknar det andra, det visuella uttrycket följer sitt ämne och är aldrig bestämt på förhand. Varje film måste finna sin form präglad av vad den handlar om. Men sen slår det mig att här finns också ett nytt slags berättande. Vi säger gärna att massmedia - dagspress, TV-nyheter,… - saknar fördjupning, är ytliga, förenklande, släpper fram endast de mest stereotypa berättelserna. Och visst finns i Biemanns konst just de andra berättelser, helt enkelt människor vi inte mött, livssituationer vi inte känner till någonting om - och med vi menar jag här helt enkelt en ordinär västeuropeisk publik. Men det märkvärdiga är att här finns, hos Biemann, både de små och stora berättelserna. Både nära skildringar av individer, enskilda människors livsöden. Och de stora sammanhangen, den belysande överblicken som gör enskilda händelser mer begripliga. Det är stor konst. Och det är ny kunskap om vår värld.