Då och Nu i Umeå
Att skriva Umeåbloggen får mig att tänka på Umeå. Naturligtvis. Vad det är, har varit, kan vara. Och så bristen på Elin. Hon bor i Malmö. Det är väldigt långt dit.
Jag går nere i kvarter jag kallar de gamla kulturkvarteren, Tullkammaren, Teatermagasinet, Hamnmagasinet, Café Creme. Tänker på vikten av de här platserna. Jag och Elin satt på Teatermagasinet och repade inför vår första spelning, de hade gett oss nyckeln. Vi sökte igenom klädförrådet och bestämde oss för de röda kroppstrumporna. Gick sedan ner till Hamnis och spelade, det var på Feministfestivalen 2001.
Vikten av att det fanns någonting utanför skolan, alltså bortom skolan. Helt bortom de reglerna och den där aprikosrosa och blekblå estetiken. Några som gav en nycklar och upplät svartalådan med ljus och ljud, kostymfröråd och instrument. Ingen övervakning. Det här handlar inte om nostalgi, kanske lite, men det handlar mer om vad i Umeå som gjorde det möjligt att leva här och gå lös och spela musik och söka sig vidare.
Sitter och jobbar idag. På skolan, Konsthögskolan. Det är sista året nu. Utställning om mindre än en månad, 2/2 på Galleri60, alltså uppe på Bildmuséet.
Planerar placeringen av texten. placeringen av högtalarna vill säga. Helgonen tar sig in i texterna. Oundvikligen. De följer mig, eller, det kanske är jag som följer dem.
Utdrag ur texten till "Behind the white door":
/Imri
Jag går nere i kvarter jag kallar de gamla kulturkvarteren, Tullkammaren, Teatermagasinet, Hamnmagasinet, Café Creme. Tänker på vikten av de här platserna. Jag och Elin satt på Teatermagasinet och repade inför vår första spelning, de hade gett oss nyckeln. Vi sökte igenom klädförrådet och bestämde oss för de röda kroppstrumporna. Gick sedan ner till Hamnis och spelade, det var på Feministfestivalen 2001.
Vikten av att det fanns någonting utanför skolan, alltså bortom skolan. Helt bortom de reglerna och den där aprikosrosa och blekblå estetiken. Några som gav en nycklar och upplät svartalådan med ljus och ljud, kostymfröråd och instrument. Ingen övervakning. Det här handlar inte om nostalgi, kanske lite, men det handlar mer om vad i Umeå som gjorde det möjligt att leva här och gå lös och spela musik och söka sig vidare.
Sitter och jobbar idag. På skolan, Konsthögskolan. Det är sista året nu. Utställning om mindre än en månad, 2/2 på Galleri60, alltså uppe på Bildmuséet.
Planerar placeringen av texten. placeringen av högtalarna vill säga. Helgonen tar sig in i texterna. Oundvikligen. De följer mig, eller, det kanske är jag som följer dem.
Utdrag ur texten till "Behind the white door":
/Imri
Kommentarer
Trackback
