Din rädsla och mina fördomar
Rädsla föser människor närmare varandra. Svetsar samman nationen mot det yttre hotet. De som inte är vi. Rädsla stämplar människor. Jag är rädd för att vara den stämplade. Den rädslan blir till en konstant misstänksamhet. Rädsla föder rädsla. Rädsla göder fördomar. Fördomar skapar fler fördomar.
Vår misstänksamhet och våra fördomar gör att vi avfärdar dem som inte är som vi eller tycker som vi. När jag tycker att du är sjuk, flummig eller terrorist för att du har gjort andra ställningstaganden och har andra åsikter, stärker jag min rädsla och späder på dina fördomar. Du blir mina fördomar om dig och jag blir din rädsla.
Utrymmet för samtal är klaustrofobiskt.
Jag är rädd för att hamna i en situation där andra bestämmer vad jag ska tänka, tycka, säga och göra. Makthavarna är inte alltid de man tror.
När vet vi att det vi tycker är verkligen 'våra' åsikter och inte något vi matats in med utan vårt aktiva medvetande?