Kulturhuvudstad för vem?

En dag som börjar med väckning 05:45 när taxichauffören, som ska ta en till flyget, frenetiskt knackar på dörren och undrar varför hon har behövt vänta i 20 minuter, kommer att bli en knasig dag. Men det är förvånansvärt hur mycket som kan rationaliseras bort om man bara har två minuter på sig att göra det som annars skulle ta betydligt mycket längre tid.



Två minuter är också den tid jag har på mig att avsluta denna bloggvecka. Och den tiden räcker endast till att sortera alla mina funderingar. Spelar det någon roll om Umeå blir Kulturhuvudstad om vi inte lyckas göra något åt att det är endast vissa grupper som konsumerar/producerar kultur? Om det fortfarande är samma människor som sitter och bestämmer i styrelser? För vilka spelar det roll om Umeå blir kulturhuvudstad?

Konstens offentlighet

82793-143

Din rädsla och mina fördomar

Jag är rädd varje gång jag ska flyga. Jag är inte flyggrädd, inte heller rädd för att tillsammans med 100 andra störta ner i Pentagon. Jag är rädd för att bli stoppad i passkontrollen, få den ständiga frågan om var jag är född och förklara mysteriet med att jag har ett svenskt pass.

Rädsla föser människor närmare varandra. Svetsar samman nationen mot det yttre hotet. De som inte är vi. Rädsla stämplar människor. Jag är rädd för att vara den stämplade. Den rädslan blir till en konstant misstänksamhet. Rädsla föder rädsla. Rädsla göder fördomar. Fördomar skapar fler fördomar.


Vår misstänksamhet och våra fördomar gör att vi avfärdar dem som inte är som vi eller tycker som vi. När jag tycker att du är sjuk, flummig eller terrorist för att du har gjort andra ställningstaganden och har andra åsikter, stärker jag min rädsla och späder på dina fördomar. Du blir mina fördomar om dig och jag blir din rädsla.


Utrymmet för samtal är klaustrofobiskt.


Fördomar

Jag har avslöjat mina fördomar om dig som läsare. Dags att testa dina fördomar om mig.

 

Bloggaren denna vecka heter Elmira Zadissa och är:


  1. Kommunalarbetare som tillsammans med åtta av sina vänner och ’Anonym’ ska ro hem Kulturhuvudstadsprojektet
  2. Inkvoterad kickersbrud: ”Gringo är min heliga bok och Zlatan min profet”
  3. Konstsamlare: ”Var och en av oss har alla råd att köpa konst för 15 000 kronor/år!”
  4. Ensamstående mamma som klottrar ner HM-affischer nattetid

Nyfiken

Måste inleda med att jag inte läst ett enda inlägg på Kulturhuvudstadsbloggen förrän idag, måndag den 22 januari då jag inleder mitt eget bloggeri. Det kanske har något med det minimala teckensnittet på sidan, som får mina närsynta ögon att se fyrdubbelt, att göra. (Och min lathet för att ändra inställningar på datorn.) Eller den extremt smakfulla bakgrundsbilden som får heltäckningsmattorna i sunkiga brittiska hotell att framstå som persiska silkesmattor. Kanske för att jag inte insett hur intressanta inläggen kan vara, eller de påföljande uppståndelsena, mediala och kommunala. Vissa av kommentarerna till Lars Cuzners tankeväckande inlägg, gör mig lättad över att Umeå ska kandidera till Kulturhuvudstad och inte Intellekthuvudstad, för det skulle nog kräva mer än sju års förberedelse.


Jag är minst sagt positivt överraskad och fascinerad över att många läser denna blogg, vilket gör att jag blir lite nyfiken på vilka ni frekventa läsare är.


Jag tror att du som läser detta är:

  1. Autentisk kommunalarbetare med radar som registrerar oäkta medarbetare

  2. Tillväxtoptimist med mottot: Fler Carl Larsson-tavlor på arbetsplatsen minskar sjukskrivningarna

  3. Bortkommen novissurfare: Du har helt enkelt hamnat fel. SMHI finns på www.smhi.se. Här tar vi endast tempen på det kulturella kapitalet i Umeå.

  4. Engagerad Umebo med förnuftiga åsikter. Tio av dig i stan är bättre än en första plats i kulturhuvudstadskampen.