Glad kultur
Glada dagar så skapar jag.
Glad, glad, glad, glad… Ehm ja jag är väldigt, väldigt glad! Idag är jag glad. Det är då jag skapar som bäst, det är då mina bästa tankar ploppar upp i huvudet. Den där filmsekvensen man plötsligt kommer på, eller de där orden som skulle kunna vara en inledning på en jäkligt bra pjäs… Eller den där fotoutställningen jag vill göra och inte att förglömma mina allt mer mystiska performanceideér!
Men hallå vänta! Stopp!
Man brukar ju säga att människor skapar bäst när de mår dåligt, när känslorna är starka och ångestfulla. Van Gogh skar av sig sitt öra, Munk kan ju heller inte ha mått så bra med tanke på "Skriet" och alla dessa stora poeter som dött unga…
Ibland känns det som om det är ett måste att lida när man skapar kultur, så har jag uppfattat det i alla fall. Som åskådare tycker jag att jag mycket oftare ser teaterföreställningar med tragedi och ångest än jag ser föreställningar som ger mig glädje, energi och skratt.
Igår sken solen som den inte gjort på väldigt länge, jag vaknade utvilad och det var en bar dag på jobbet! Kan det inte få vara så enkelt? Kan det inte få vara så klyschigt? Kan jag inte få älska livet och skapa utifrån det utan att det ska bli som någon rosafärgad flashig popmusikvideo i andras ögon?
Nja idag är det svårt, idag blir glädjen lätt en klyscha, det är lite för enkelt att analysera. Ångest och depression däremot anses mer djupgående och svårtolkat. Jag vill att lycka och glädje ska kunna vara allvarligt och viktigt.
Jag säger inte att vi ska ta bort all tragedi i kulturen, vissa skapar bättre när de mår dåligt. Men jag tycker att "glädjeskapandet" borde ha lika hög status som "mådåligtskapandet".
Eller vad tycker du?
Jag vill att mina kulturupplevelser ska göra att jag mår bättre eller blir mer engagerad. Huvudsaken att det inte är tråkigt. Skådespelare brukar säga att det är mycket roligare att göra gravallvarliga filmer än att göra komedier.
Ja det kankse är så, att de tycker det... Det kan jag förstå. Jag tror att de tas mer på allavr då, de upfattas som seriösa skådespeleare...
Jo, så är det ju också. Men jag menade att de tycker att de har mer kul under tiden de gör allvarliga saker. Att försöka vara rolig kanske inte alltid är så roligt.
Okej... Jo faktiskt nrä jag tänker efter har jag hört att Robert Gustavsson ska var rätt tråkig på¨fritiden, det är nog rätt jobbigt att vara rolig hela tiden, prestation lixom...
Men jag önskar bara att kulturen kunde va lite mer glad ibalnd, den behöver inte vara rolig, men glad och lycklig ändå lixom...
Eller?
