Tack och adjö
Det är dags för summering. Under den här veckan har jag medvetet valt att lägga tyngdpunkten på integrationsfrågan och hur vi formar våra attityder. Detta beror på att jag är intresserad av sådana frågor och tror att det är genom lyckad integration som Umeå kan utvecklas ännu mer. Min förhoppning är att Umeå ska uppnå målet som kulturhuvudstad år 2014. Men låt mig också säga några ord om hur jag tror, eller rättare sagt hoppas, att vi ska nå fram till ökad ömsesidig integration. Jag tror att denna målsättning kan uppnås i ett inkluderande samhälle där man har tagit itu med åtskiljande sociala, politiska, ekonomiska och kulturella strukturer. Ett samhälle som bygger på demokrati, jämlikhet, likabehandling och ömsesidig respekt. Kort sagt ett samhälle där människor känner gemenskap. För i ett samhälle där känslan av gemenskap lyser med sin frånvaro lyfter man fram sin särart i förhållande till varandra.
Jag tror att vi behöver satsa mer på upplysning, bildning och utbildning. Umeå är en universitetsstad med starka kulturinstitutioner och föreningsliv, så jag tror att Umeå har mycket goda förutsättningar för att kunna lyckas med en upplysningskampanj. Men jag läste någonstans att det inte alltid går att bekämpa fördomar med rationella argument, eftersom fördomar inte alltid bygger på förnuft. För att motarbeta fördomar bör man snarare satsa på att skapa kontaktytor i form av forum och mötesarenor där olika samhällsmedlemmar möter varandra på lika villkor. En viktig förutsättning för att dessa möten ska fungera är att de människor som ska möta varandra är utrustade med kunskap, en positiv och bejakande anda, nyfikenhet men också en god portion självreflektion.
Jag är övertygad om att fördomar inte uppstår på grund av genetiska egenskar eller någon omedveten mörk sida hos människan. Jag tror att jag vågar påstå att vi alla hyser fördomar på ett eller annat sätt. Det har kanske att göra med bristen på reflektion och prövande hållning eller att vi är tränade att tänka i vissa banor som gör att vi gärna tar till oss eller formar våra fördomar.
Jag är medveten om att det kan vara svårt att skapa de optimala mötesarenorna med de optimala deltagarna, för att då hade vi troligen inte behövt sådana mötesplatser. Det gäller dock att vara optimist och inte ge upp, eftersom i takt med bristen på sådana kontaktytor ökar risken för att fördomarna cementeras.
Nu ska jag sätta punkt. Tack för att jag fick låna er tid och tack för alla kommentarer och synpunkter på bloggen, genom mejl och samtal. Jag tar till mig synpunkterna.
Tack och adjö
Ha det!
Mohammad
