umea2014

Till alla er som hittat till den här bloggen: Välkomna.


Mitt namn är Andreas Nilsson. Jag bor här i stan och när jag inte kramar träd så jobbar med Sveriges bästa festival: Umeå Open.

Att sitta här på UO-kontoret en regnig onsdag och få en kulturhuvudstadsblogg i knät kan ju låta kul. Få ett forum att uttrycka sig, göra sin röst hörd och allt det där.
 Men fem minuter efter att jag tackat ja bröt svett ut ur min panna, och jag lovar, det var inte det kvava vädret som orsakade den reaktionen. Utan en rädsla för att inte ha något att säga. En dödssynd i såna här sammanhang. Jag tittade milt irriterat på Kickis blogg och förberred mig för en massiv skrivkramp. Den kvinnan hör till den kategorin människor som jag avskyr (och avundas djupt); de människor som spottar ur sig A4-sida efter A4-sida så fort de nuddar ett tangentbord. Känner mig som huvudpersonen i Pölsan som skriver stående vid en pulpet. Att varje knapptryckning måste betyda någonting alldeles extra. Texten rinner inte bara ur mig i nån stream-of-consciousness. Tyvärr.
I fortsättningen ska jag däremot försöka nämna Umeå Open så ofta det går i den här bloggen utan att den blir nedplockad.
Sa jag att jag jobbar med Umeå Open?

I morgon ska jag berätta om varför Umeå Open är viktigt för vår stad, utan att använda för många floskler.