Okej, då ska man visst blogga.
Känns lite 2007 men det är okej - jag är personligen lite 1995 så det är ändå ett framsteg. Jag kallar fortfarande iPods för "freestyle".
Jag heter Janne Widmark, är 30 år, skriver filmmanus när jag inte gör andra filmrelaterade saker och gillar att börja meningar med ordet "jag". Googla mig om ni fortfarande inte vet vem jag är och inte har något bättre för er. Det är inget att skämmas för - jag brukar jämt googla mig själv.
Jag måste ju erkänna att jag aldrig läser bloggar överhuvudtaget (så förlåt om jag nu upprepar något alla andra bloggare upprepat före mig) förutom Kevin Smith's blogg My Boring Ass Life som troligtvis bara underhåller mig då jag är en stor filmnörd. Och den enda personen i världen som får en att känna sig mindre nördig är Kevin Smith.
Jag gillar tanken med bloggar. Alla borde ha ett forum där de når ut med sina åsikter, idéer, fetischer eller vad det nu må vara. Människor mår bra av att bli sedda och stå för vad/vem de är och ska ta varje chans de kan för att få göra det. Av någon anledning gömmer sig folk hellre vilket bara är dumt. Hur ska någon hitta er om ni gömmer er? Men som oinvigd fattar jag inte hur en blogg skriven av vanliga dödliga ska nås ut till oss andra vanliga dödliga? De enda bloggar jag läser om (märk väl: om) är av journalister som tydligen inte får skriva vad de vill i de tidningar som betalar deras löner och istället måste skaffa sig en blogg. Jag tycker det säger mer om hur dåliga våra tidningar är än får mig att vilja djupdyka i någon Schulman-brorsas blogg.
Så varför gör jag det här då? Tja, det är bara en vecka, jag gillar att skriva och jag gillar att gnälla.
Så vad har ja gjort idag? Skrivit och gnällt lite. Vi ses imorgon om ni gillar mer sånt. Annars finns det visst nån smart knapp här nere någonstans som ska heta "Kommentarer" där ni kan skriva och gnälla om att jag ska skriva och gnälla mindre. Eller så kan ni bara testblogga lite själva i den om ni vill! Men då är risken stor att jag inte läser...
Jag heter Janne Widmark, är 30 år, skriver filmmanus när jag inte gör andra filmrelaterade saker och gillar att börja meningar med ordet "jag". Googla mig om ni fortfarande inte vet vem jag är och inte har något bättre för er. Det är inget att skämmas för - jag brukar jämt googla mig själv.
Jag måste ju erkänna att jag aldrig läser bloggar överhuvudtaget (så förlåt om jag nu upprepar något alla andra bloggare upprepat före mig) förutom Kevin Smith's blogg My Boring Ass Life som troligtvis bara underhåller mig då jag är en stor filmnörd. Och den enda personen i världen som får en att känna sig mindre nördig är Kevin Smith.
Jag gillar tanken med bloggar. Alla borde ha ett forum där de når ut med sina åsikter, idéer, fetischer eller vad det nu må vara. Människor mår bra av att bli sedda och stå för vad/vem de är och ska ta varje chans de kan för att få göra det. Av någon anledning gömmer sig folk hellre vilket bara är dumt. Hur ska någon hitta er om ni gömmer er? Men som oinvigd fattar jag inte hur en blogg skriven av vanliga dödliga ska nås ut till oss andra vanliga dödliga? De enda bloggar jag läser om (märk väl: om) är av journalister som tydligen inte får skriva vad de vill i de tidningar som betalar deras löner och istället måste skaffa sig en blogg. Jag tycker det säger mer om hur dåliga våra tidningar är än får mig att vilja djupdyka i någon Schulman-brorsas blogg.
Så varför gör jag det här då? Tja, det är bara en vecka, jag gillar att skriva och jag gillar att gnälla.
Så vad har ja gjort idag? Skrivit och gnällt lite. Vi ses imorgon om ni gillar mer sånt. Annars finns det visst nån smart knapp här nere någonstans som ska heta "Kommentarer" där ni kan skriva och gnälla om att jag ska skriva och gnälla mindre. Eller så kan ni bara testblogga lite själva i den om ni vill! Men då är risken stor att jag inte läser...
Kommentarer
Trackback
