umea2014

Vi hade en tanke bakom att arrangera ett event om fördomar och diskriminering just i ryska Arkhangelsk. I BRYC stångades vi länge om att få till ett speciellt HBT-fokus, men det var svårt. Ryssland är Ryssland. Här är det INTE ok att vara HBT. Helst inte ens prata om det. Så vi valde att ha HBT som en av fem fokusområden.
Dagen innan vi började vår teaterworkshop hände det värsta tänkbara scenariot. Vår processledare Panov ställde sig upp i slutet av vår konferens om fördomar och sa en massa vansinniga saker om att homosexualitet smittar och att det är väst som tar med sig skiten in i Ryssland. Typ. På vår konferens. För över hundra pers och i regional tv.

Krismöte. BRYC trängde ihop sig i mitt hotellrum. Klockan var efter tio på kvällen och om tolv timmar skulle vi slussa in femtio pers i processledarens teater och arbeta fram en teatershow om fördomar i hans regi. Det är inte lätt att arrangera saker spontant här i stan, och att hitta en ny lokal var det inte snack om. Dessutom visade sig processledaren vara en maktperson som jobbade tight med myndigheterna och om vi sumpade honom skulle det bli stora problem för våra ryska BRYCare.
Kompromissen blev att vi genomför workshopen i hans lokaler, men med honom utanför rummet. Istället fick vi tre nya ledare, hans elever, och det funkade suveränt. Vi kunde genomföra workshopen på ett givande sätt utan att ha Panovs negativa inflytande.

I torsdags kväll när vi stod mitt i krisen, med deltagare som vägrade vara med om Panov skulle leda oss, var vi ledsna och trötta och uppgivna. Vi hade jobbat ett år för att få till eventet, somliga hade planerat och andra hade slitit häcken av sig för att få i ordning det praktiska.
Och det var så häftigt att se hur alla dessa personer som utgör BRYC; en västerbottning, en norrbottning, en från Nordland, Troms, Finnmark, Lappland, Kainuu, Oulu, Karelen, Arkhangelsk och Komi. Alla gick ihop och klarade att fokusera på vari BRYC:s ansvar låg. Inte i att diskutera inom oss om hur vi ska ställa oss i HBT-frågan utan att hur vi ska kunna rädda vårt event och göra det till en fantastisk upplevelse för våra deltagare.
Alla dessa personer klarade av att lyfta fokus från deras egen ilska och besvikelse och irritation och sikta på det positiva, så efter en halvtimmes snack hade vi krisplanen klar, hade kommunicerat med våra deltagare och med Panov och visste vad vi skulle göra om allt körde ihop sig.

Och så körde vi!