Att känna trygga andetag bakom ryggen

Halvard och jag när vi presenterar vårt projekt "The Reggae Rock and Rights Tour" i förmiddags.


Jag var länge skräckslagen inför att prata för grupper. Jag kunde utan tvekan göra det spontant, men arrangerade saker, TAL och sånt, vågade jag mig inte på. Jag gick en våga tala-kurs, lärde mig träna tankarna och ha betryggande små ceremonier men det tog inte bort panikkänslan och de hetsiga andetagen. Känner nån igen sig?

Så bestämde jag mig ifjol att det övergripande målet med 2009 skulle bli att lära mig tala inför grupp.
Det första jag gjorde var att jag klev in i ordföranderollen i en organisation - ger klockrena tillfällen att öva. Det andra jag gjorde var att jag tackade ja till alla chanser att stå på scen.

BRYC talar på bokmässan i Göteborg. Jag, Ksenia Kipurova från Arkhangelsk, Halvard från Troms, Kristine Iversen från Nordland och moderator Karin Valtersson. Föreningen med världens bästa förkortning (FNUF) bjöd in.


Inledningsprovet: Internationella torget på bokmässan i Göteborg.
Jag överlevde.

Examen: en konferens om Barentssamarbetets framtid, här i Oulu, där jag talade jäms med namn som Matti Vanhanen och Thorvald Stoltenberg.
Gick galant.

När året var slut hade jag lärt mig min egen metod att känna trygghet och glädje på scen. Om paniken kommer - den som lamslår mig - då känner jag närvaron av en älskad vän som gick bort för ett år sedan.
Han står strax bakom mig (alltid till vänster), precis så att jag kan se honom i ögonvrån om jag vrider huvudet lite, men utom synhåll för publiken. Hans ler lite när jag får in mina poänger, och nickar som om han visste det hela tiden.
Han visste att jag skulle fixa det och det är hans förtroende för mig som ger mig starka ben och rak rygg igen. En uppmuntrande gest från honom och jag är redo att fajtas med hela världen.

Du och jag ju. Vilket team.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0