umea2014

Dagen, ja den kommer alltid, jag har som vanligt svårt att ta mej ut genom dörren. Allt jag ska tänka först, dricka kaffe, planera hela livet, gråta lite grann, känna att jag lever. Slänger tidningar i soprummet och hittar i metall-boxen lite småmaskigt hönsnät, precis vad jag alltid velat ha, jag har ju alltid velat bli skulptör och då måste man ha hönsnät som man joxar ihop och täcker med något så får man en skulptur. Under dagen - David på bibliotekscaféet, sommaren nalkas, diskussionerna blir mer praktiska men drömmarna finns där fortfarande. Jag har hittat en tröja, trasig, på en exkursion i Holmsund som det står Isabella på. Trasiga drömmar eller hela, jag skriver på min uppsats i fotografi och performance, den är försenad men det kanske går bra. *Inser att jag inte ska starta galleri, man kan inte göra allt i livet. Men jag skäller på KRENOVA, institutet för kultur och företagande(som får EU-pengar)de bryr sig inte om konstnärer, inte ett dugg längre. Jag vinglar omkring på stan fullständigt nykter, till slut måste jag ta mej en öl, min livskamrat är död, jag sörjer honom djupt. Provar klänningar i affärerna men hittar till slut en passande i svart(fast kortkort!)och mår genast bättre. Tappar bort cykelnyckeln, vad ska det vara för mening med detta? Nå, nu har jag lärt mej att allting har en mening. Längtar hem till mitt hönsnät och fläskfilén i mitt kylskåp. Hej hej från Birgitta