umea2014

15:33 Måndag. Krama en liten pärla av min torra snus för att stilla nikotinbegäret. Jag har befunnit mig på resande fot sen den 25 maj med 1, 2, 3... 4 alldeles för tunga väskor. Särskilt väska nr 4 har bråkat under resan. Det är en stor, tung, svart sak på hjul. Efter att ryggen krossats förra året blev hjulen vinda, fastnade och nöttes ned, så nu gäller en släpa/dra/bära teknik.

I skrivandets stund sitter jag på X2000 hem till Umeå via Sundsvall där det blir byte till buss. Jag spiller som vanligt kaffe i det väl nötta anteckningsblocket och funderar över vad jag ska skriva om under "min" blogg vecka och vart jag ska börja...

Kanske är det trevligast att börja med en kort presentation av mig själv?

Mitt namn är Fanny Carinasdotter, jag är 31 år gammal och kommer från bruksstaden Avesta i södra Dalarna. Efter att ha flyttat runt en del i Sverige bland annat på grund av studier på förberedande konstskolor flyttade jag upp till Umeå, fast besluten om att komma in på Umeå konsthögskola, vilket jag också gjorde efter ett par år. Under studietiden har jag allt oftare kommit att arbete projekt baserat med fotografi och text som medium. Jag har bland annat intresserat mig för stadsplanerings processer, olika kulturuttryck och användandet av platser eller övertagandet av dem.

Nu står jag på andra sidan utbildningen och har just tagit min magister examen i Fri konst. Framtiden i det större perspektivet är något dunkel men den känns spännande, som en utmaning och jag är en envis person, om än en nörd som min före detta klasskompis Mariel brukar kalla mig.

Vi närmar oss Sundsvall, barn springer runt, trillar omkull, slår sig, gråter och blir tröstade av sina mammor. De tunga molnen som legat över Sverige verkar lätta.

18.05 Jag byter till bussen i Sundsvall. Min vana trogen fotar jag sen utsikten från Högakustenbron. Kan inte låta bli att varje gång försöka fånga det storslagna landskapet utanför bussfönstret. Under de 7 år jag bott i Umeå och åkte med buss 100 mellan Umeå och Sundsvall då jag hälsat på mina föräldrar i Avesta (eller varit i Stockholm) har jag aldrig helt lyckats, men bilderna blir i alla fall en anteckning som påminner mig om känslan.

På 24 dagar har jag, och fler med mig, hunnit med en hel del. Jag kommer nog utveckla det hela mer under veckan, men här och nu  i kort variant:

Plockat ned examensutställningen It´s aboute time på Bild museet den 25 maj. Packat en minibuss med konst och MAstudenter och kört ner till Stockholm. Hängde en ny utställning under ledning av vår underbara curator Sofia Curman på Galleri Andersson/Sandström. Hade vernissage 27 maj för att sen den 28 maj, tillsammans med en hög andra studenter och före detta studenter, resa vidare till Vietnam. Där hade vi, tillsammans med en hög vietnamesiska studenter och före detta studenter vid konsthögskolan i Hanoi, en utställning. Detta var avslutningen på ett utbytesprojekt genom Sida. Vi hade vernissage 6 juni och en eller om det var två timmar senare firade vi svenska nationaldagen med Svenska ambassaden (vilket var mitt första firande av denna dag, en ganska märklig erfarenhet måste jag erkänna). Väl i Sverige 8 juni blev det tåget hem till Avesta för att träffa familj och vänner, och naturligtvis fira att lillebror tog studenten. Tillbaks till Stockholm 13 juni för att träffa andra kompisar och hinna springa runt en snabbis på Modernas fotoutställning. Sen plocka ner utställningen i dag på Galleri Andersson/Sandström och hoppa på tåget hem... phuuu...

Bussen rullar in på centralen i tid, Umeå regnar stilla, himlen är mörk igen. Jag hänger på mig mina 1, 2, 3 väskor och släpar den 4:e. Den skrapar tungt när jag, lite stel i kroppen, går mot Vasaplan.