10 juni, sommaren landar!
Birgitta skriver, Hörling Sparrman heter jag fortfarande, något år till, min man är död, jag saknar honom, igår tog jag hem hans staffli till min bostad, det tar en massa plats, precis som han gjorde, vi tar plats, inte bara männen utan alla vi människor tar plats. Därför är musiken så viktig, den lär oss hänsyn. Hänsyn är alltså viktigt, och respekt, samt en hel del självförtroende så man kan säga till om någon tar för mycket plats.
Jag såg tre mörkhyade studentkillar på stan på morgonen. Min kollega i hemtjänsten heter Yamal och kommer från Iran, han är ute och handlar åt pensionärerna, jag hinner skriva denna blogg innan jag tar vid. Igår hälsade jag på Gudrun på demensboendet Prästsjögården, hon hade syrener i en bukett bredvid sin stol där hon sitter hela dagarna. Hon har alltid vackra halsband, Gudrun, igår var det i min favoritfärg turkos. Men för mycket turkos mår man illa av, en norrbottning med lite sameblod gillar klara färger. Lånade idag en bok på franska till min uppsats. Annars läser jag Joyce Carol Oates senaste tegelstensroman Dödgrävarens dotter samt Han och Hon av August Strindberg, hans brevväxling med Siri Wrangel som sedan blev Siri von Essen och hans fru."Älskade min! Nu skall Du då äntligen få ett brev, något lite muntrare än förut, åtminstone utan långa klagovisor - Men så har jag också haft ett helvete." Livet är fullt av motsatser. Hälsningar Birgitta
P.S. Jag har slängt hönsnätet!
Kommentarer
Trackback
