umea2014

Så kom han då. Bedårande, förförande och helt utan vett och etikett.

Det är inte lätt. Han kom direkt från landet, från en stor härlig trädgård och ett liv i frihet. Nu plötsligt ska han anpassa sig till storstaden i en lägenhet tre trappor upp.

Det är så många människor och bilar, cyklar och mopeder, paraplyer och permobiler! Och alla dessa nya dofter...

Den lilla valpen tittar och nosar och försöker förstå. En del intresserar och annat låter han passera. Han är ganska kaxig och mer nyfiken än rädd. Det är ju bra.

Han är mjuk och gosig och bjuder vällustigt ut sin lilla kropp till både klappar och smek och små stunder av mjuk kamning.

När leklusten slår till förvandlas han till en morrande infernalisk marodör!

Det  gäller att få in en leksak mellan tänderna på honom om man, som jag, vill ha sina händer i fred. Han far omkring som en tornado med snuttefilten som motståndare, släpandes efter sig.

Med avundsvärd energi snor han runt och letar gömda små godisbitar på vardagsrumsgolvet. Han lyssnar till kommandona: SITT och SÖK.

Allt det här är ju underbart hundliv som vi människor får dela och glädjas av!

MEN, kissandet och bajsandet... Det är verkligen ingenting att glädjas åt.

Hur i h-vete ska jag få den lille filuren att förstå att han ska göra sina behov utomhus?

Vi har gått ut FÖRE, EFTER och MELLAN lek, sömn och måltider. Ingenting hjälper. Han skuttar glatt omkring i gräset och lika glatt kissar han så fort vi kommit hem och in...

I morse vacklade jag ut klockan 6.20, väl ute på gatan visste jag inte om jag hade klätt på mig eller inte. Men den lille filuren var på ett strålande humör och steppade omkring i det regnvåta gräset.

Så plötsligt : KISS! Ja! Hurra! Han kissar! UTE! Jag berömmer och belönar. Glada traskar vi hem, av med koppel och torka tassar, gosande och klapp. Så rusar den lille med vilda tassar in i vardagsrummet och gör vadå? KISSAR!

Jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag orkar inte! Jag vill inte torka alla golv i dag igen! Med kutig rygg sitter jag kvar på hallgolvet och stirrar, då händer det igen. Han BAJSAR!

Nu rinner tårarna. Fram med skurhinken.

Jag klarar inte det här.

Dotter vaknar, hon väcks av mitt sura snörvlande och valpens glada gläfs.

- Vi säljer honom! Jag kan inte, vill inte, orkar inte med honom!

Dottern  försöker lugna och trösta. Hon lindar sina sömnvarma armar om mig och vyssjar.

- Det går bra mamma. Det går bra...

Nu är dottern på fotbollsträning. Lilla marodören ligger som en liten ängel vid mina fötter.

Just nu går det bra.

Det går så bra.