Om bloggaren
Känner mig tvungen att säga några ord om bloggaren. För att rättfärdiga mig? Förklara mig? Eller för att jag helt enkelt själv varit väldigt nyfiken på de andra bloggarna.
Vad är intressant att veta? Vart jag jobbar? Var jag kommer ifrån? Hur jag ser ut? Vad jag tycker om kulturhuvudstadssatsningen?
Borde jag kanske skriva om mitt jobb på föreningsbyrån. Föreningskonsulent med rätt att dela ut bidrag. Bra dagar får jag möta människor som Hüseyin Günes som berättar om sina planer på en boxningsklubb. Andra dagar sitter jag och knappar in ändlösa siffror kring aktivitetsbidraget i ett system.
Att jag är en lantis som hatar trångsynthet och småaktighet. Att jag ändå just nu längtar till Sidensjö som trots långa resor fortfarande är den vackraste platsen på jorden. Att jag kommit på mig själv med att säga positiva saker om Ö-vik på sista tiden (Förlåt Umeå men Ö-vik har tagit vara på sitt hamnområde på ett mycket bättre sätt och det finns bra evenemangsarenor)
Borde jag kanske skriva att jag lämnade en del av mitt hjärta i Zambia. Utan att kunna förklara hur det gick till. Det var inte landet, kulturen eller upplevelserna. Det var människor som du och jag. Levande och sanna. Även om de just nu är väldigt långt borta finns de alltid med mig.
Borde jag skriva om teaterhistorien. Om alla skrattanfall tillsammans med mina teaterbarn i Innertavle. Om alla ändlösa timmar sprättande av raksöm i Umespexet.
Borde jag skriva utbyteshistoria. Om kulturkrockar och möten i Thailand, Vilhelmina, Zambia och Estland. Om jobb och ledaruppdrag i olika länder.
Om kärleken. Som eg. bara rör honom och mig.
Men jag vill gärna tro att jag förändras och att inget av detta är relevant egentlligen. Så jag tackar för mig och önskar alla en trevlig sommar.
Vad är intressant att veta? Vart jag jobbar? Var jag kommer ifrån? Hur jag ser ut? Vad jag tycker om kulturhuvudstadssatsningen?
Borde jag kanske skriva om mitt jobb på föreningsbyrån. Föreningskonsulent med rätt att dela ut bidrag. Bra dagar får jag möta människor som Hüseyin Günes som berättar om sina planer på en boxningsklubb. Andra dagar sitter jag och knappar in ändlösa siffror kring aktivitetsbidraget i ett system.
Att jag är en lantis som hatar trångsynthet och småaktighet. Att jag ändå just nu längtar till Sidensjö som trots långa resor fortfarande är den vackraste platsen på jorden. Att jag kommit på mig själv med att säga positiva saker om Ö-vik på sista tiden (Förlåt Umeå men Ö-vik har tagit vara på sitt hamnområde på ett mycket bättre sätt och det finns bra evenemangsarenor)
Borde jag kanske skriva att jag lämnade en del av mitt hjärta i Zambia. Utan att kunna förklara hur det gick till. Det var inte landet, kulturen eller upplevelserna. Det var människor som du och jag. Levande och sanna. Även om de just nu är väldigt långt borta finns de alltid med mig.
Borde jag skriva om teaterhistorien. Om alla skrattanfall tillsammans med mina teaterbarn i Innertavle. Om alla ändlösa timmar sprättande av raksöm i Umespexet.
Borde jag skriva utbyteshistoria. Om kulturkrockar och möten i Thailand, Vilhelmina, Zambia och Estland. Om jobb och ledaruppdrag i olika länder.
Om kärleken. Som eg. bara rör honom och mig.
Men jag vill gärna tro att jag förändras och att inget av detta är relevant egentlligen. Så jag tackar för mig och önskar alla en trevlig sommar.
Kommentarer
Postat av: Stefan Holmgren
Hej Sara,
Jag tycke du ska skriva om dina erfarenheter av möten och visa på hur Umeå som kulturhuvudstad bör arbeta med begreppen förståelse/acceptans/möjlighet i kulturmötet!
Chok Dee!
S
Postat av: Lena-lusen
Inte illa Sara!
Tänkvärt och förståndigt.Jag är stolt över att ha fått va med dig i Umeås egen Klagokör och att på torsdagarna sjunga med i "Vi-som-inte-kan-sjunga-kören"
Kultur var ordet.
Trackback