Kulturarbete och kulturarbetare
Att jobba som journalist och skriva i en tidning är kulturarbete men hur är det med att dela ut tidningen tidigt på morgonen? Är tidningsbuden en kulturarbetare? Att göra en film om hemlösa är kulturarbete men hur det blir att själv vara en hemlös? Att måla solrosor är kultur men hur det är med att plantera de solrosorna? Att skriva en bok exempelvis om en bussförare är kulturarbete men att vara en riktig bussförare inte automatiskt klassificerar en som en kulturarbetare. För mig känns det här lite problematisk.
Det är självklart att tänka på litteratur, musik, teater, konst och film när vi pratar om kulturarbete och på samma sätt se musiker, författare, dramatiker och filmskapare, mm som kulturarbetare. Jag tror att musik exempelvis handlar ytterst om ljud, tystnad och lyssnande. På samma sätt som måleri handlar om linjer, punkter, volymer, färger och ytterst om seendet. Det hela handlar om att se, lyssna, tala, skriva, agera och gestalta idéer, tankar och känslor.
Det intressanta är att vi alla sysslar med sånt. Vi använder språket i vardagen. Vi talar, lyssnar, skriver, skapar ljud. Vi agerar dagligen och spelar våra roller. Vissa av oss gör det bra, vissa gör det dålig. Vissa av oss är medvetna om det och försöker aktivt vara med och påverka det vi gör medan andra gör det bara av rutin och knappt reflekterar över sitt agerande. Vissa gör det av instinkt medan andra gör det som en intellektuell process.
Om vi tänker efter gör alla människor det de erkända kulturarbetarna gör. Att skriva en shoppinglista anses knappast som kultur men man kan se samma text som poesi om man läser den i en poesi bok skriven av en erkänd poet. En shoppinglista kan faktiskt vara poesi även om du gör det själv.
För min del kännetecknas kulturarbete när man på ett aktivt sätt vill hantera idéer, tankar och känslor oavsett vilket uttrycksmedel man använder sig av. Tänk att en kassör på Ica eller Konsum skulle se sitt jobb som en skribent eller som en konstnär. Dagligen möter han människor som utifrån sina behov har plockat diverse varor och presenterar dem för honom. En ström av färger och former passerar framför hans ögon. Hela tiden registreras alla dessa varor i kassan och slutligen får man ut en skrift, ett kvitto som kan ses som ett vittnesmål av människors dagliga behov av vår tid. Ett konst projekt som pågår år in och år ut.
Skulle detta inte vara konst? Visst kan detta vara konst förutsatt att kassören/konstnären i fråga se sitt jobb som konst. Det är där som svårigheten ligger och inte att alla andra skulle erkänna det här som konst. Att kunna finna mening i det vi gör dagligen och känna oss som aktiva skapare är den svåraste biten. Att definiera sitt arbete handlar inte bara om att låtsas utan ytterst handlar om kontroll över det man gör. Jag tror att alla jobb kan omdefinieras som kulturarbetet, problemet ligger bara att hitta mening och ha kontroll över det kontext i vilket man jobbar i och ytterst handlar om att bemöta de konventionella förväntningarna. Hur skulle en kund agera om kassören/konstnären i fråga skulle ta en titt på det utskrivna kvittot och efter ett djupt suck säga, "Vet du vad? Jag är inte alls nöjd med den här dikten, var snäll och ta alla dina varor och lägg dem tillbaka på hyllan."
