umea2014

Med krokig rygg, krumma ben och värkande armar beger sig mina pensionerade grannar ut i det tidiga morgonmörkret för att skotta snö i vår lilla bostadsrättsförening. Själv snubblar jag ut med dåligt samvete, lämnar på skolan och hastar sedan till jobb. När jag kommer hem är föreningens parkering och gångytor skottade - med precision. Vid sällsynta tillfällen hinner även jag dra sandtrallan och styra undan lite snö, men oftast är det redan gjort när jag kommer hem. I dystra stunder tror jag att en del äldre medvetet ger sig ut tidigt bara för att ge mig dåligt samvete.

Ibland har vi kollektiva städdagar. Det är då gården skall krattas och asfalterade ytor skall sopas rena från grus och sand, gräset ansas och trädgårdsmöblerna skall in eller ut. På färgglada anslag annonseras dessa städdagar och föreningen lockar med samvaro och korvgrillning. Klockslaget är utsatt och bestämt så att även yrkesarbetande tokstollar som jag har möjlighet att vara med. Klart man är med! När man då glad i hågen infinner sig för tilldelning av arbetsuppgift är det mesta redan sopat, krattat och fram- eller bortburet. Då har mina pensionerade grannar redan harvat halva dagen. Återstår att grilla en korv och sedan gå in. All heder åt alla enormt energiska och aktiva äldre. Ni gör vår yrkesarbetande vardag lite lättare.

Livet i en bostadsrättsförening känner många till. Det är inget liv för udda personligheter, slarvpellar eller för människor med högt blodtryck. Det är mänskligt att glömma ett luddfilter, dra över tvättiden med fem minuter, parkera halv-rakt eller parkera ett vrak. Det är omänskligt med somliga medmänniskors kontroll och stora behov av att tala om att somligt görs fel. Kontrollpoliser finns överallt. Man ler, ber om ursäkt och tassar därifrån. Törs knappt använda tvättstugan av rädsla för att glömma en strumpa i skåpet eller - ve och fasa - lämna det grå luddet i filtret.

Nu för tiden har tvättstugenojjan oftast ersatts av avfallssorteringshysterin. Ska du slänga en glasflaska i de vanliga soporna så se till att flaskan göms längst ner i påsen. Men å andra sidan så försöker man i det längsta vara lojal med föreningens ambitioner vilket betyder att man diskar och sköljer en massa kladdiga burkar som sedan hamnar i en påse avsedd för sådant som skall slängas några kvarter längre bort i returstationen, några färgglada containrar fint anpassade den omgivande miljön och bebyggelsen. Här ska man då slänga glas, plåt, papper, kartong och plast. En del tycker att man kan parkera sin gamla spis och sin självdöda katt där också. Det är fascinerande. Mitt stora problem är nu gamla glödlampor. Enda alternativet förefaller vara Gimonäs återvinningscentral (såvida man inte stoppar dem i soppåsen och smyger ut en mörk kväll och dumpar dem bland de vanliga hushållssoporna).

Men...man vänjer sig, man anpassar sig och man stretar vidare mot nya nojjor och snart så är det sommar igen och gågatans blompottor kommer fram och leendet går inte att dölja.