Filmstaden
Kände i efterhand att gårdagens festivalinlägg blev lite för långt, något som jag idag tänkte kompensera med en aningen kortare reflektion - vilket är svårt eftersom det, som sagt, rör sig om det ämne jag brinner mest för.
Först en flashback:
Den 21 december 1993 flyttade SF Bio från singelbiografen Saga på Kungsgatan till de nio nybyggda salongerna i Filmstaden vid Rådhusparken. Vid Vasaplan fanns biografen Royal med tre salonger i regi av Sandrew Metronome och därtill fanns det två små ideellt drivna repertoarbiografer: Bio Marx och Folkets Bio. Några gånger i veckan kunde den filmsugne dessutom se filmklassiker på Filmstudion, en av Sveriges mest anrika filmklubbar, som bland annat visade film på universitetet. För att inte tala om Umeå internationella filmfestival som på den tiden växte för varje år.
Idag, femton år senare, ser situationen annorlunda ut - både i Umeå och i Sverige som helhet.
SF Bio har ett biografmonopol över hela landet, också i Umeå, alltsedan biografen Royal stängdes för över ett år sedan. Filmstudion har lagt ner all sin verksamhet (detta skedde redan 2001), likaså Umeå internationella filmfestival (se gårdagens inlägg). Filmstudions grundtanke - möjligheten att se klassiker på stor duk - lever förvisso kvar hos Bio Marx men det innebär å andra sidan att de bara visar film en gång i veckan. Folkets Bio visar film sex dagar i veckan men allt färre människor hittar till den mysiga lilla Haga-biografen som med sina 35 år på nacken måste framhävas som en av Umeås äldsta intakta kulturbyggnader.
Den stora boven i dramat sägs vara Internet eller, mer nyanserat, hela den teknologiska revolution som vårt samhälle fortfarande befinner sig mitt inne i. Samtidigt tror jag att de flesta fortfarande tycker att det är någonting speciellt att befinna sig i en mörk lokal med andra människor och att tillsammans uppleva filmbilderna på vita duken.
Den naturliga lösningen på den negativa filmspiralen bör vara fler nya filmarenor. Skolbiofestivalen Tjugo5, som jag skrev om igår, är ett sådant men det behövs fler - många fler.
Folkets Bio har upprepade gånger uttalat intresse för att flytta till den numera helt tömda biografen Royal på Vasaplan men eftersom de är i behov av ett teknikstöd på över en miljon har projektet indirekt lagts på is. Jag är övertygad om att en sådan flytt skulle vara väldigt givande för det lokala filmlivet, inte minst då utbudet skulle breddas och ge många spin-off-effekter. Exempelvis skulle biografen utgöra ett naturligt forum för stans och länets unga filmare som då äntligen skulle få möjlighet att visa sina alster för publik.
Det bör nämnas att Umeå och Västerbotten under de senaste tio åren tagit fram några av landets mest intressanta och begåvade filmskapare, däribland Jens Jonsson och Per Hanefjord, vars filmer nått stora framgångar på internationella filmfestivaler. Därför vore det synd om inte nya generationer fick samma möjlighet att nå ut med sina filmer, något som ytterligare försvåras av filmfestivalens frånvaro. Vid jämförelse med de främsta kulturhuvudstadskonkurrenterna finns det stora filmfestivaler i både Uppsala (Uppsala Internationella Kortfilmfestival, som pågår i detta nu) och Lund (Fantastisk Filmfestival, som avslutades för bara några veckor sedan), och det gör det än mer olustigt att Umeå numera saknas på filmfestivalkartan.
Naturligtvis finns det väldigt mycket mer att säga om filmklimatet i stan men i nuet kanske jag nöjer mig med en förhoppning om att det snart ska gå att trolla fram tillräckligt med kulturpengar för att både möjliggöra Folkets Bios flytt till Vasaplan och återupplivandet av filmfestivalen - för visst är det väl Umeås mål att bli en riktig filmstad, med ett bredare filmutbud och en spännande lokal filmproduktion?
