umea2014

Trötta och halvstressade åker vi varje morgon genom Umedalens gamla sjukhusområde för att lämna barnen på förskola och skolor. Lojt stirrar man ut genom fönstet. Så plötsligt; ett leende.

Oj. Där är det något nytt. En cementbil i sirlig plåt?

Och så de välkända kavajerna, hundratals herrkavajer på rad, på vindern frostiga, på sommaren hängandes mellan trädens skira bladverk.

Sen, barnens utrop: "Där är badkaren! Kaninerna! Men, varför har en ramlat? Kolla bajskorven! Och vad är det där för konstig svart grej?"

Trots att vi vistats i området nästan dagligen i 10 år, är de okonventionellt utplacerade skulpturerna en vardaglig källa till uppmuntran. Ingen revolutionerande aha-upplevelse, men en liten absurd inspriation för en kort sekund.

Min personliga favorit är den svarta plast(?)hästen, placerad längt upp i den gigantiska industriskorstenen av tegel. Stolt blickar han ut över hela området, som en tyst påminnelse om både frihet och tokighet.


Foton: Galleri Andersson Sandström.

Glad blir jag också över vägskyltarna, som syns lite här och var på området. "Tillåtet". "Kärlek". "Allt förlöper fint". Och den bästa: "Du är så mycket bättre än du tror".

Den skulle jag gärna ha därhemma.