Surrogat

Igår skrev jag något om recensioner och idag kom den!
VK:s Anders Sjögren hade köpt klagokonceptet fullt ut, släppt svångremmen, låtit surmagen få se vårsolen och dragit fram gnällbältet ur garderoben. Ärtröret plockades fram ur manchesterkavajen. En mer genomfört utskåpning har väl sällan skådats i vår lokalpress.
Allting sågades, precis allt!
Helt rätt!
Det här var dagen då klagandet fick visa sitt fula tryne inte bara från kverulanterna som skrivit, komponerat, övat och utfört - utan också åskådarna fick visa sitt missnöje. Visst, visst, vi hörde nog att det applåderades och visslades men man ska alltid se fram emot nästa besvikelse och aldrig glädjas i onödan.
Ännu en trivsam och småsmickrande anmälan hade knäckt topplockspackningen.
Tack Sjögren, du fattade allt! Underbart roligt!


Omtumlade stapplade vi ut från Konsertsalen efter "Surrogate Cities" - bedövade av intryck, uttryck och ljudtryck. Sångarna/röstkonstnärerna David Moss och Jocelyn B Smith tillsammans med en förstärkt symfoniorkester bjöd på en dynamisk storstadspalett signerad Heiner Goebbel. David Moss berättade efteråt att han har framfört det här verket två-tre gånger varje år sedan 1984. Åttio minuter energi.
Ikväll var Umeå kulturhuvudstad
Jag är alldeles matt nu
Jag är alldeles god natt nu


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0