"Fett bra", som min dotter skulle säga
Hur mycket fett äter du?
Jag har tillhört de allra mest fettmedvetna. Bara ätit fettsnålt, hela livet. "Nyttig" mat. GI. Hälsokost. Grönt. Magert.
Men för några veckor sedan blev jag nyfiken på den här metoden. (LCHF=Low carb, high fat) Det lät fascinerande och intressant. De fettsnåla kostråden kanske bara är en myt? Naturligt och ursprungligt känns ju egentligen bäst, så för att utmana mig själv, bestämde jag mig för att prova.
Så - ut med alla lättprodukter, och in med sån mat som min farmor åt varenda dag. (även om hon aldrig skulle komma på tanken att kalla det för fet mat. "Riktig mat", kanske.)
Men det har varit jätteläskigt. Att vända upp och ner på allt man trott var rätt; stoppa i sig smör, feta såser och ostar, dricka fet mjölk (det finns till och med riktigt gammeldags!) och göra egen mumsig glass på riktig grädde känns förbjudet, konstigt och härligt på samma gång. Att undvika pasta, potatis och bröd är lättare, fast ovant.
Jag ska inte här ge mig in i de medicinska argumenten kring fördelar och nackdelar med olika koster, det finns det andra som gör bättre. Jag har egentligen ingen aning om varför det här funkar. Men jag kan bara konstatera: aldrig förr har det varit så gott och enkelt att äta.
Fettet är här för att stanna i vår familj. Och inga är förstås nöjdare än barnen, som tycker att mammas mat och efterrätter plötsligt smakar mycket godare... 
