umea2014

Så var det sista skriket även för mig, cirkeln är sluten.

Årets MADE är till ända och det tredje gången gillt. Det känns som om både festivalen och publiken hittat hem - nu kan det bara bli ännu bättre. En imponerande palett av allsköns konstnärlig mångsidighet - mestadels med ruggigt hög klass.



Västafrikansk/nederländsk lek och improvisation.
Sylla/Gueye/Reijseger fredag kväll i BlackBox


I måndagskväll när Klagokören hade sista repet i Baren så satt där några brinnande eldsjälar och konstituerade en ny kammarmusikförening i Umeå. Kanon!

Vi behöver för sant nya uttryck och mångfald i kulturlivet i vår fantastiska kulturstad -  bara inte annat måste stympas därav.

Folkmusikfestivalen återföddes som "umefolk" tack vare befintlig förening med rötterna i myllan.
Kammarmusikfestivalen törnade in - nu kanske den kan väckas ur törnrosasömnen på sikt.

Under svångremstider i vårt välstånd så striglas rakhyveln medan blickarna riktas mot kulturlivet.
När invånarna började återuppbyggnaden av det raserade Sarajevo efter kriget i mitten av nittiotalet, vad var bland det första man  byggde upp? Teatern

Konstnärerna gör konsten - människorna gör kulturen.



Tror bestämt att jag inte presenterade mig i början..
Nåja, vissa börjar ju från slutet i sina berättelser, t.ex umeåsonen Peter Kihlgård i hans fina bok "Kicki & Lasse"

Kjell Oscarsson, buteljerad den gyllene årgången 1956 (alternativt "Den förlorade generationen"), ur-umebo och blandmissbrukare inom allsköns sceniska och musikaliska uttryck. Punkt.

Till sist citerar jag mitt alter ego - bygdepoeten från Bygdeå, Assar Holmlund:

Tack
Tack
Tack
Och - - - - - -Tackar!