umea2014

En stolt blivande mamma

Ingen bebis idag heller, vad det verkar, och nu är det dags att runda av den här veckan. Det har varit kul, och jag är glad att jag blev tillfrågad att blogga! Dock har ju kommentarerna lyst med sin frånvaro, trots att jag valt ämnen som jag själv trodde skulle kunna te sig som provokativa. Hallå, är det nån där? Vet umeborna om att denna blogg finns, eller saknas det månne lite folklig förankring kring kulturhuvudstadskarusellen?!

Jag älskar Umeå. Jag kom hit för fem år sedan för att gå på Umeå konstskola, via Vetlanda, Nässjö, Helsingborg, Brighton, Uppsala och Stockholm. Ungefär i den ordningen. Jag har aldrig upplevt en sådan tolerans, en sån öppenhet, lättillgängligt kulturliv eller mött så många likasinnade någon annanstans. Det säger något att Umeå sägs vara Sveriges homovänligaste stad. Här finns inte så mycket det där motståndet mot förändringar som jag upplevt på andra ställen. Så fort jag flyttade hit drogs jag genast in i massor av ideellt engagemang, och upptäckte att här kunde jag genomföra en massa idéer och bidra till att göra skillnad, något som tett sig avlägset för mig tidigare.

Jag hejar på kulturhuvudstadsatsningen, det vore coolt om det går vägen. Men bara om vi alla får vara med och leka, bara om det börjar visa sig lite djärvhet i satsningarna. Jag tycker inte att man kan konkurrera om kultur, och tänker inte klaga på hur mycket pengar som pumpas in i exempelvis Norrlandsoperan, men vi som kör vårat eget race, utanför kommunen, utanför etablissemanget, vi måste också få vara med! Vi är så väldigt viktiga just eftersom vi gör det vi gör på egna villkor, genom en platt organisation som förhoppningsvis ger både medlemmar och besökare en känsla av att vara med i processen att skapa något, en frizon.

Jag hoppas också att affischeringsfrågan verkligen tas på allvar nu. Det är ingen objektiv sanning att affischer förfular och skräpar ner en stad, inte mer än frågan om grafitti. När jag pratat med mina vänner om saken har vi varit överrens om att kvoten grafitti och affischer i en stad är ett sätt för oss att ta pulsen på hur vitalt kulturlivet är där, hur levande den är. För inte är väl ett elskåp så himla vackert som det är? Prioritera frågan, hitta lösningar, men ge plats åt att låta oss som sysslar med oetablerad kultur synas! Vi är beroende av det!

Ha det bra, och tack för mig!