umea2014

Ytterligare en ny dag som släpar sig fram med hösten kring fötterna. Fick ett mejl från en god vän som jobbar som journalist uppe i Skellefteå. Hans förslag för att Umeå skulle vinna tävlingen om Kulturhuvudstad 2014, var att köpa Skellefteå AIK - då skulle man på köpet få en kulturstad. När det gäller AIK kan jag hålla med om att det vore ett kap för Umeå - trogen AIK-supporter som jag är. Här i Umeå kan vi kontra med att ha ett av världens bästa damfotbollslag - som kanske skulle gå att få att delta i olika kulturyttringar? AIK:s hårding, Mikael Renberg, klev ju upp på scenen med fler ur hockeylaget och berättade för allmänheten vilka som var deras favoritböcker.

Jag är mycket nyfiken på att se hur Umeå kommun tacklar utmaningen för att bli Kulturhuvudstad 2014. Jag håller verkligen tummarna för att det ska gå vägen. Ett ja skulle innebära att blickarna från hela EU-området med omnejd, skulle vändas mot Umeå. Snacka om gratisreklam och en chans att en gång för alla sätta Umeåkulturen på kartan. Backar vi bandet så lades grunden för att Umeå skulle bli kulturstad redan på 60/70-talet. Det var det framsynta kommunalrådet Torsten W. Persson, (s), som genom att haka på en rad statliga utredningar kring olika kulturfrågor, fick Norrlandsoperanatt växa fram genom att kopplas samman med regionmusiken, att Folkets hus placerandes mitt i staden och att stadsbiblioteket blev ett faktum. 1989 blev Umeå mycket välförtjänt årets svenska kulturstad.

Kulturen ska vara levande och ha något att tillföra och erbjuda det övriga Europa: är ett av målen en kulturhuvudstad ska uppfylla. Jag tror inte att man ska luta sig tillbaka och tro för mycket på fördelen att vara den hittills nordligaste staden i EU, som lämnat in sin ansökan. Jag tror att Umeå skulle vinna på att bredda och fördjupa kulturen än mer, för att därmed kunna visa att kulturen lever i alla samhällslager. Men då måste man gräva sig ner i kulturlagren för att finna det som rör sig i myllans rotsystem. Visst, det pågår en del projekt för att öka den kulturella mångfalden och för att involvera kulturen både hos de minsta och hos de äldsta. Spetskulturen (Norrlandsoperan, teatrarna, festivalerna ect) står på egna ben och är naturligtvis Umeås verkliga ess i rockärmen. Skulle dock politikerna och tjänstemännen glömma bort att satsa på kulturen för de minsta, för ungdomarna, de äldsta, de sjuka, de funktionshindrade och våra invandrare och flyktingar, så behöver är kulturen bara en fasad bestående av institutioner för de redan frälsta.

Kultur gör äldre friskare

Om vi som ett exempel vi tar de skröpliga gamlingar som knappt tar sig ur sängen, så visar forskningen på klara samband som mellan god hälsa och kulturupplevelser. Forskningsrönen visar även att man lättare får kontakt med dementa genom sång och musik - även berättande, läsande, skrivande eller att betrakta ett konstverk kan ge liknande, positiva effekter. Umeå kommuns egen undersökning för några år sedan, visade att 90 procent av de tillfrågade gamlingarna på sjukhemmen och de som i eget boende hade hemtjänst, var understimulerade. Jag tror att många äldre saknar musik, dans, teater, litteratur; de saknar orken att hålla i en bok, bannar sina förvärkta fingrar som inte längre klarar av att slå an ett ackord på pianot eller gitarren.

Dessa gamlingar ingår i en av de "tyst grupper" i samhället, där även de psykiskt sjuka, barnen i förskolan och stora delar av invandrarna kan räknas in. Nu pågår det en del kommunala kulturprojekt som bland annat riktar sig till de äldre, men väl ute i verksamheten så ser man inte mycket av aktiviteterna. Under de tre månader som jag härförleden jobbade som sjuksköterska på Tegs sjukhem, rådde där en riktig kulturöken - i dess virvlande sand hördes några enstaka hostningar. Inte ens Frälsningsarmén kom för att underhålla och trösta de gamla.

Jag är övertygad om att juryn som väljer Kulturstad 2014, skulle bli mycket imponerad om Umeå kommun kunde synliggöra sin verksamhet i kulturens rötter. Kolla här! - en stad där gamlingar sjunger i kör och läser Fröding, invandrare och flyktingar som visar upp sin kultur, barn som dansar och spelar teater, ungdomar som har ett flertal scener för att visa upp sitt musicerande. Ska Umeå nå ända fram måste kulturen breddas och nå djupet i folklagren. De projekt som pågår måste fördjupas och synliggöras - de måste upp i ljuset!

Satsa på långfilmer

En annan kulturutövning som Umeå kommun ännu inte förstått dess starka potential, är satsningar på långfilmer och TV-serier. Jag är personligen involverad av i ett längre filmprojekt, en TV-serie som bygger på min andra roman "All världens lycka". Med i detta projekt är regissören Kjell-Åke Andersson (Juloriatoriet, Min store tjocke far, Familjelycka), som kämpat tillsammans med producenten, för att till stånd en ekonomisk delfinansiering. De naturliga instanserna man i ett sådant läge vänder sig till är Umeå kommun och landstingsstyrda Film i Västerbotten. Orsaken till att vi just nu står och trampar vatten beror till stor del på bristen av lokalt stöd. Film i Västerbotten, som visserligen gillar filmidén, har en märklig policy att satsa på kortfilmer, medan Umeå kommun tagit ett principbeslut att inte gå in med någon finansiering av längre filmprojekt. Snacka om Moment 22 ... Om de dessa instanser inte vill satsa en spänn på en lokalt producerad långfilm eller TV-serie, så tvingas man att söka till andra län. Det lutar åt att filmatiseringen istället görs i Norrbotten. Filmpool Nord i Luleå, som stått bakom ett otal av långfilmer och TV-serier, vet att en långfilmssatsning eller TV-serie betalar tillbaka mångfalt tillbaka genom indirekta inkomster.

Långfilmer ger "pay-back-effekter"

Man brukar räkna i snitt att varje satsad krona på en långfilm ger 3-5 kronor tillbaka - och mångt mer om den slår ute i världen. I Skåneregionen satsar man 8-10 miljoner kronor per år på långfilmsprojekt. Genom analyser och studier har man sett de "pay-back-effekter" som uppstår. Långfilmen "Den bästa av mödrar" (inspelad i Österlen) såldes till Kina, Indien och Latinamerika och lågt räknat så tror man att cirka 100 miljoner kommer att se filmen. Det skulle generera en ökning av kommersiella gästnätter under åren 2006-2008 med drygt 300 000, som i sin tur leder till en omsättningsökning i Skåne mellan 492-830 miljoner kronor. När man räknat på värdet av den exponeringen av Skåne som "Wallanderfilmerna" gjort, uppskattas "återbetalningen" till 584 miljoner kronor.

Glöm inte musikerna

Musiklivet i Umeå är stort och har vuxit rejält under de senaste åren. Det finns i dagsläget en rad bra rock- och bluesband, som med lite moraliskt och ekonomiskt stöd skulle kunna sätta Umeå på musikkartan. Hur många gånger har inte Robertsfors nämnts i media runt hela världen, som tack vare ett EU-projekt" skapade" Sahara Hotnights. Varför inte arrangera en uttagningstävling, "Umeå-Idol", och plocka ut 5-7 band/artister som får ekonomiskt stöd under ett par år. Tror att det skulle betala igen sig - precis som satsningar på långfilmer.

Kulturbuljong

Ja, detta är mina funderingar kring hur man kan bredda lanseringen av Umeå som kulturhuvudstad. Redan i dagsläget har lanseringen en hel del kött på benen som underlättar lanseringen av Umeå. Vill även med detta inlägg varna för riskerna för att luta sig tillbaka och förlita sig på "spetskulturen" ska ro hem segern: Nej, fram med spaden och gräv er ner till kulturens rötter. Låt oss symboliskt säga att jag försökt bidra med lite av den buljong i vilken köttet ska kokas riktigt mört. Med rätt kryddning, så kommer Umeå att nå ända fram.

KENT LUNDHOLM

PS! Vill ni läsa utredningarna om filmsatsningarna i Skåne kan ni få tag i dem Region Skåne eller Cloudberry Communication AB som gjort utredningen och analyserna.