Ohrid, Albanien och kanelbullar!

Resan fortsätter....

Vi lämnade Skopje och åkte buss söderut till Ohrid, längst ner i Makedonien. Det kan tyckas lite omständligt att ta sig dit med flyg Umeå-Stockholm, Stockholm-Belgrad, Belgrad-Skopje och buss Skopje-Ohrid, men det är värt besväret. Vi hade två härliga dygn i varma, sköna Ohrid med bad, avkoppling och ett besök i den lilla kyrkan Sv. Jovan som var med i filmen "Innan regnet faller". Ohrid var helt fantastiskt på sitt sätt, helt annorlunda än det vi hade upplevt tidigare. Vi guidades runt hela Ohridsjön, vilket även innebar en tur in i Albanien. Det var stor skillnad att komma in i Albanien - när vi äntligen kom in i landet. I tullen hittade de på olika argument för att få vår makedonske guide att betala mutor. Han vägrade betala och vi fick finna oss i att stå där ungefär en timme och lyssna på högljudda diskussioner. Tyvärr förstår jag inte en gnutta albanska ...fast det kanske var lika bra just då.


Det ger en lite otäck känsla att se alla de små kupolerna i sluttningarna där beväpnade militärer tidigare bevakade alla rörelser på vägarna. Fattigdomen är utbredd och landet är smutsigt. Det ligger mycket skräp längs vägarna. Vi stannade i staden Pogradeci för promenad och lunch. Trots att jag verkligen gillar att bada och hade badat flera gånger på andra sidan av den 300 m djupa sjön var det inget absolut måste för mig att hoppa i plurret i Pogradeci som egentligen ligger fint vid vattnet. För makedonierna är det förbjudet att fiska den utrotningshotade öringen som inte finns någon annanstans i världen och min känsla var att makedonierna värnar om sjön, men vad spelar det för roll när man inte har samma regler på den albanska sidan?


Det är ett annorlunda samhälle. Stor skillnad från Umeå. Här ser vi sällan några vedstaplar på balkongerna på femte våningen, möjligen till en lägenhet med fin kakelugn eller öppen spis, men inget vi måste ha. Albanerna får inte direkt fjärrvärme från Dåvamyran. När man ser fattigdom och misär är det lätt att säga till sig själv: "Jag ska aldrig mer klaga på...". Frågan är bara om man kommer ihåg det. Jag hoppas jag kommer ihåg hur bra jag har det. Mannen som sålde gyros till oss på snabbmatstället i Pogradeci pratade lite engelska. Hans sista replik när vi gick var: "Vi ses i EU om hundra år"...


Som ni säkert har förstått skulle jag kunna skriva mycket mer om resan, men i måndags skrev jag ju faktiskt att jag har världens bästa jobb och antydde att ni före veckans slut skulle hålla med. Då kan jag ju inte stanna i Makedonien hela veckan. I morgon tänker jag därför hålla mig lite närmare vardagen i min blogg.


Måste ju bara svara på frågan om man får ont i huvudet av trumpetfestivalen i Guca. Vi svenskar utmärker oss där nere tack vare/på grund av våra gula öronproppar! Ingen annan har öronproppar. Jag har i alla fall aldrig sett det. Vi frågade några musiker om de inte var rädda för tinnitus, men det hade de aldrig hört talas om...

Tjut i öronen kan man lätt få när tre blåsorkestrar spelar i varsitt hörn av samma restaurang, men jag har aldrig fått ont i huvudet. Det underlättar förstås rejält om man tycker om trumpeter och tubor! Då blir man så speedad av intrycken att man ler och dansar fram till Lucia ungefär. Därefter tar tomtarna över på loftet och man fortsätter att le  =)


Ha en riktigt fin kväll, ät en eller flera kanelbullar på denna kanelbullens dag och må så gott!

Kram, Kicki

image298
Kyrkan Sv. Jovan. Vackert eller hur?

image299
Jag i Ohrid.

image300
Den unika öringen. (Vi åt den inte.)


Kommentarer
Postat av: Bengan

Jag blir kraftigt avund sjuk av att läsa om dina bra vader där nere skulle åxå vilja vara i ut landet ha så roligt och jag åt inga kanel bullar i går fisken såg god ut men inte som en svensk fjäll öring

2007-10-05 @ 14:07:08
Postat av: SARA

HEY

2007-11-29 @ 17:52:13
Postat av: Anonym

Ohhh herre gud vad jag blir avundsjuk vill oxå åka till Makedonien, Ohrid min hemstad ohhh :'(

2010-05-15 @ 21:07:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0