umea2014

Här förleden uppstod en livlig debatt på "Drakarnas" kultursidor (stortidningarna söder om tullarna): ämnet var om det var fint eller fult att vara en "Kulturtant". Till slut kantrade debatten och slutade i en semantisk analys av ordet "kulturtant". Nu råkar det var så att jag mött dessa tanter, öga mot öga - och jag lovar er, de finns! Jag har stött ihop med dem dels som kulturredaktör, dels i min egenskap som turnerande författare. Dessa kvinnor, tanter syns överallt: på teatrarna, konstutställningarna, på de litterära framträdandena - ja, i princip överallt där det framförs kultur. Dessa kvinnor är i mångt och mycket samhällets kulturbärare.

Männen går på fotboll och ishockey, vilket i sig inte något man ska se ner på. Är själv en sportfåne, som kan varvar att se på en bra fotbollsmatch och läsa en djupsinnig bok. I mina ögon finns det inga motsatsförhållanden kultur och sport - det är kanske så att sport också är en form av kulturyttring. På den här punkten vill jag vara mycket tydlig: vi akta oss för att bygga upp en förutfattad bild av män i allmänhet; att de inte skulle kunna läsa en bok eller njuta av en teaterföreställning. Men om vi snackar om kultur i dess mening som teater, opera, biblioteksbesök, dans, författarframträdanden är det ett faktum att merparten av besökarna är kvinnor.

70 procent kvinnor
I SvD redovisades besöksstatistiken på Dramaten och Stockholms stadsteater: 70 procent av besökarna är kvinnor och det ser i princip likadant ut på Dansens hus. Gissar att könsfördelningen bland dem som besöker teatern och Norrlandsoperan, som exempel, landar på en liknande könsfördelning bland sina besökare. Vi ska vara ödmjuka och tacksamma gentemot våra "kulturtanter". Personligen vill utbringa ett HURRA för de kvinnor som genom sitt intresse och sin närvaro, hjälper oss som sysslar med någon form av kultur. Utan dessa kvinnor skulle vi kulturarbetare få tala, sjunga, dansa inför tomma lokaler.

Stadsbiblioteket i Umeå hade 850 000 besökare under år 2006.

Hur lockar vi männen till kulturen?
Hur lockar vi då männen att gå på operan eller se en Norén-pjäs? Det blir inte lätt. Tror att man måste börja i det lilla. Fackföreningsrörelsen kan fylla en viktig funktion genom att starta fler studiecirklar i ämnet kultur och att dessutom kämpa för att återinföra arbetsplatsbiblioteken. Kulturintresserade företagare kan bjuda sina anställda på ett teaterbesök lite då och då. Kommunen måste även dra sitt strå till stacken. Redan i förskoleåldern ser man hur flickor och pojkar präglas i sina könsroller. För att inte cementera detta borde kommunen "kasta in" kulturarbetare i parti och minut för att lära barnen, flickor som pojkar, hur berikande en kulturyttring kan vara.

Det råder inga tvivel om att intresset för kulturen är stort i Umeå. Ett exempel på detta är att Västerbotten under år 2006 toppade listan över de län i landet som besökte och lånade böcker på våra bibliotek. Stadsbiblioteket i Umeå hade 850 000 besökare och en dryg halv miljon böcker lånades ut. Intresset finns där - men hur breddar/får en bättre fördelning i könsfördelningen när handlar om kulturkonsumtion. Jag har inget bra svar på det själv, men tror att vi kulturarbetare kan spela en viktig roll. Bara man har vett att ge oss betalt.

Skickar en ros till alla kulturtanter!

KENT LUNDHOLM

Topp tre i sport:
1. Skellefteå AIK
2. Zlatan
3. Den gamle Honken