Den stilla tron och sekternas klor

Där jag växte upp ute i storskogen, i Bäckmyran utanför Lycksele, var folk medlemmar i Socialdemokraterna eller i Nykterhetslogen Arvåns framtid, ibland i båda. På andra sidan älven och inne i Lycksele fanns det däremot gott om pingstvänner och de som tillhörde andra frikyrkliga samfund. Med min bakgrund brukar folk fråga varför det i mina romaner så ofta förekommer människor som brottas med Gud, och var alla bönehus kommer ifrån? Förmodligen är jag den som kämpat hårdast för att försonas med min Gud. Jag har till slut funnit fram till en tyst och stilla tro, vilken jag inte förnekar.


image314
Bäckmyran - där jag växte upp.

Jag har ofta funderat om det går det att kombinera förnuft med en andlig, kristen tro? Att vara rationell och tvivlare är inte svårt: "Varför ingriper inte Gud och stoppar ondskan på vår jord?" Det klassiska Teodicéproblemet som så många filosofer har kämpat med och som blivit tvivlarnas paradargument för att förkasta den kristna tron. Jag tröstar mig med att Gud försett oss med en fri vilja, där det finns ett val mellan gott och ont. Att vara rationell och förklara vårt liv på jorden utifrån fysikens lagar är inte svårt; desto svårare är att det att beskriva denna inre ro, denna stillhet, den varma blomman som slår ut bröstet ... Gud är som sommarvinden: alla känner den smeka kring kinderna, men ingen kan inte se den. För mig handlar tro om att försöka tolka symboler och att tyda det som står skrivet i undertexten: där finns tron, undren och kärleken.


Som Fan läser Bibeln ...

Läser man däremot Bibeln eller Koranen bokstavligt, fångas man lätt in av fundamentalismens klor eller leds in i sekternas järnhårda grepp. I många av dagens internationella konflikter spelar religionen en viktig roll. Krig förs och har förts i Guds heliga namn under årtusenden. Det går lägga många aspekter på dagens konflikt i mellanöstern, och den mellan USA och Irak, där religionen blivit ett effektivt slagträ i retoriken. Med vilken rätt man kan påstå sig företräda den rätta tron och göra anspråk på den ende och sanne Guden? Stirrar man sig blind på enstaka citat och struntar i sammanhanget, så blir religionen till slut ond. Man gör anspråk på den absoluta sanningen och kräver blind lydnad av sina undersåtar.


Både inom kristendomen och i islam finns falanger som står för en trångsynthet där just dessa argument drivs till sin spets. Här finns fanatismen såväl inom den kristna högern i USA, som i Jesu namn bland annat rättfärdigar mord på abortläkare, som hos de fundamentalister inom islam som påstår att självmordsbombare blir martyrer genom att spränga oskyldiga barn i luften. Det är när man förlorar känslan för det symboliska djupet i beskrivningen av Gud och tolkar allt bokstavligt, som det goda drunknar i det onda. Det som skrämmer mig mest är vår okunskap vi bär på om varandras religioner, för i okunskapens mylla odlas fördomar som försvårar en lösning på dagens aktuella konflikter. Detta trots den inre kompassen som pekar mot trons inre kärna, visar att kristna, judar och muslimer alla är barn av Abraham, som i grund och botten tillber samme Gud.



Den absoluta sanningen

Tidigt i livet började jag att intressera mig för religiösa sekter. Vad är det som får välutbildade, tillsynes kloka ungdomar, att låta sig slukas av en sekt och bli "hjärntvättade" så till den milda grad att de bryter kontakten med familjen och alla vänner. I början av 1990-talet gjorde jag och två andra en dokumentärfilm om några religiösa sekter. En sekt brukar kännetecknas av att ha en ledare som påstår sig vara gudomlig eller utvald av Gud. Denne sektledaren brukar kräva ovillkorlig lydnad av sina undersåtar. Sekten matar in ett mantra i medlemmen om vad som är den verkliga sanningen och att alla som säger däremot, är utsända av de onda makterna: Satan själv. Den nya sanningen skickar medlemmen in i en tillvaro av skuld och rädsla. Man kan säga att sekten tar ifrån medlemmarna den fria vilja som Gud en gång gav oss - inte minst för att sekten anser sig äga den absoluta sanningen.


image316
Sekterna tar ifrån dig din fria vilja.

Som fascismens pompösa manifestationer

Åter till filmen ... Vi intervjuade sektmedlemmar från Livets Ord, Hare Krishnarörelsen och Scientologkyrkan. Det var en rad skrämmande och mycket jobbiga möten vi gav oss i kast med och vid flera tillfällen var det knappt att vi orkade ro filmprojektet i land. Hare Krishnas medlemmar utanför Södertälje var mest bedrövliga att se och lyssna till: 15-16 timmars jobb per dag och med en svältkost som gjorde att många i tjugoårsåldern tappat sina tänder och likt skellett förlorat bar på svarta hål ögonen ska sitta. Scientologerna däremot, var i mina ögon så fåniga och knasiga, att det var svårt att hålla sig för skratt - ändå har de med sina produkter lyckats lura massor med människor på deras besparingar. Den mest raffinerade och skrämmande sekten var nog trots allt Livets Ord, som med sina möten fick en att tänka på fascismens och kommunismens pompösa manifestationer. När jag sedan som skrivande journalist letade efter Livets Ord spår i Umeå och Västerbotten, visade det sig att framgångsteologin slagit klorna i var och varannan pingstförsamling. Ljusets skola ute på Teg, som undervisar enligt Livets ords manifest, hade bland annat vid ett flertal tillfällen rivit ur allt om Darwins skapelseteori ur skolbarnens böcker.


*


Åren har gått. Jag är av någon anledning inte lika dogmatisk mot sekterna längre. Visserligen drar jag öronen åt mig när jag känner igen de budskap som en sekt brukar sända ut. Men jag är inte den som ska döma och jag har gjort mitt för att synliggöra sektens rätta ansikte. Numera håller jag mig till min stilla och rofyllda tro. Men räkna med att karaktärerna i mina kommande romaner fortsätter att brottas med Gud.


image315
Blomman i bröstet ...

Slutligen, svaret på frågan jag ställde i början: Visst kan man vara både rationell och troende.


KENT LUNDHOLM

Topp fem svenska författare:
1. Torgny Lindgren
2. Göran Tunström
3. Stig "Slas" Claesson
4. Peter Nilsson
5. Lars Ahlin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0