Väntat och oväntat på biblioteken...
Besökarna är nöjda eller till och med mycket nöjda med biblioteken i Umeåregionen, det visar de undersökningar som regelbundet görs. Det känns tryggt. Det är när man med råge klarar att erbjuda det grundläggande och förväntade, som det blir möjligt att också erbjuda det oväntade.
Det är en härlig känsla att kunna erbjuda det oväntade!
Det oväntade är det som skiljer sig ifrån vad folk i allmänhet uppfattar som typiskt för ett bibliotek. Jag tycker att det känns spännande och lite förbjudet att då och då bryta mot bilden av hur ett bibliotek kan användas. Som till exempel när den vardagliga synen av låntagare som ensamma eller i par lugnt går bland hyllorna förändras och de nyfiket börjar dra sig mot en plats där de snart kommer att erbjudas en annorlunda tilldragelse i biblioteksmiljö.
För mig känns det uppfriskande att någon gång utmana bilden av hur det låter på ett bibliotek, till exempel när det stillsamma sorlet på biblioteket övergår i ett bullrande arrangemang.
Jag tycker att det är angeläget att i sann upplysningsanda göra sånt som bryter mot schablonbilden av den typiska bibliotekarien, med andra ord bilden av att vi helst sitter tryggt förankrade bakom våra stora informationsdiskar och sammanbitet stirrar in i datorskärmarna.
Med hyfsat stora medel kan man göra mycket, till exempel förverkliga en vision om ett mångfunktionellt bibliotek som rymmer många fysiska och materiella förutsättningar för att det oväntade kan ske. Än mer oväntat blir det förstås om det oväntade sker när det ser ut som om inga särskilda ansträngningar har gjorts. På Världsbokdagen besökte tre professionella västafrikanska musiker och dansare Ersbodabiblioteket; Didier Blekou, Ousmane Camara och Oumar Ndiaye Kadam. De tog fram sina västafrikanska trummor och började spela och dansa. Fyrtiotalet biblioteksbesökare drogs mot ljudet och killarnas dans- och spelglädje smittade av sig. Förutom att prova på några av den västafrikanska dansens steg och rörelser, lärde vi oss att det vardagliga arbetet inspirerat till många av den traditionella dansens rörelser, till exempel gesten för att så spannmål. Det hela varade i fyrtio minuter och många biblioteksbesökare tog chansen att prova på. Själv gjorde jag mitt bästa för att spräcka bilden av den sammanbitna bibliotekarien och dansade med...
Bilden nedan togs av Lars Öberg som är en av våra låntagare och tillika en duktig fotograf. Han har gett mig tillstånd att publicera den härliga bilden på denna blogg.
Ha det!
© Lars Öberg.
Det är en härlig känsla att kunna erbjuda det oväntade!
Det oväntade är det som skiljer sig ifrån vad folk i allmänhet uppfattar som typiskt för ett bibliotek. Jag tycker att det känns spännande och lite förbjudet att då och då bryta mot bilden av hur ett bibliotek kan användas. Som till exempel när den vardagliga synen av låntagare som ensamma eller i par lugnt går bland hyllorna förändras och de nyfiket börjar dra sig mot en plats där de snart kommer att erbjudas en annorlunda tilldragelse i biblioteksmiljö.
För mig känns det uppfriskande att någon gång utmana bilden av hur det låter på ett bibliotek, till exempel när det stillsamma sorlet på biblioteket övergår i ett bullrande arrangemang.
Jag tycker att det är angeläget att i sann upplysningsanda göra sånt som bryter mot schablonbilden av den typiska bibliotekarien, med andra ord bilden av att vi helst sitter tryggt förankrade bakom våra stora informationsdiskar och sammanbitet stirrar in i datorskärmarna.
Med hyfsat stora medel kan man göra mycket, till exempel förverkliga en vision om ett mångfunktionellt bibliotek som rymmer många fysiska och materiella förutsättningar för att det oväntade kan ske. Än mer oväntat blir det förstås om det oväntade sker när det ser ut som om inga särskilda ansträngningar har gjorts. På Världsbokdagen besökte tre professionella västafrikanska musiker och dansare Ersbodabiblioteket; Didier Blekou, Ousmane Camara och Oumar Ndiaye Kadam. De tog fram sina västafrikanska trummor och började spela och dansa. Fyrtiotalet biblioteksbesökare drogs mot ljudet och killarnas dans- och spelglädje smittade av sig. Förutom att prova på några av den västafrikanska dansens steg och rörelser, lärde vi oss att det vardagliga arbetet inspirerat till många av den traditionella dansens rörelser, till exempel gesten för att så spannmål. Det hela varade i fyrtio minuter och många biblioteksbesökare tog chansen att prova på. Själv gjorde jag mitt bästa för att spräcka bilden av den sammanbitna bibliotekarien och dansade med...
Bilden nedan togs av Lars Öberg som är en av våra låntagare och tillika en duktig fotograf. Han har gett mig tillstånd att publicera den härliga bilden på denna blogg.
Ha det!
© Lars Öberg.
Kommentarer
Trackback
