umea2014

Det är en utmaning att sätta in böcker och läsning i nya spännande sammanhang.

För några veckor sedan lämnade vi som jobbar på Ersbodabiblioteket in vårt bidrag till en programfolder till en av informatörerna på förvaltningen. I den färdiga foldern ska man kunna se vad de olika biblioteken erbjuder för vuxen-och barnprogram under hösten 2007 och den utgör ett komplement till den information som kommer att läggas ut på Umeåregionens biblioteks webbsida Mina bibliotek. Min kollega har satt samman en intressant blandning vuxenprogram som gäller Ersbodabiblioteket. Barnens utbud känns också lovande; eller vad sägs om rymdtema under hela terminen, det gäller ju att utnyttja det intresse som Christer Fuglesangs rymdresa har väckt = )

Tänk på alla dessa bibliotek runt om i landet som varje termin presenterar ett nytt program. Var kommer egentligen idéerna ifrån? Visst, någonstans känns det förstås helt enkelt nödvändigt att förändras eftersom allting annat förändras.

Jag upplever att det har blivit allt viktigare att komma med nyheter för att locka skolan , barnen och deras föräldrar. Böcker och läsning möter konkurrens från andra aktiviteter och det har blivit svårare att få uppmärksamhet. Där tror jag att bibliotekens situation påminner om den verklighet som många affärsdrivande företag måste anpassa sig till. Precis som de så måste biblioteken synas och höras i bruset och det måste ske i sammanhang där potentiella biblioteksanvändare kan och vill lyssna.

När folk talar om kreativitet här på biblioteken så snackas det nästan bara om personer, "hon har så många idéer" , eller "han är verkligen innovativ", säger man. Och människors egenskaper är ju viktiga. Det är underbart, grundläggande och jätteviktigt att vara som mina kollegor; duktiga, nyfikna, generösa, sociala och drivna av en stark önskan att våra besökare ska trivas med oss och biblioteket. Det är däremot sällan folk talar om kreativa miljöer. Hur miljön och organisationen är uppbyggd bidrar väl också. Tänk bara på skillnaden mellan den öppna kontorsmiljön och den slutna. Hos oss på Ersbodabiblioteket saknas det väggar mellan arbetsborden. Vi kan allihop höra vad de andra talar om i telefonen eller vad de andra samtalar om sinsemellan och man kan ofta blanda sig i diskussionen om man vill. Det gör oss direkt ganska insatta i vad som är på gång och därför blir vi många gånger väldigt effektiva. Kanske skulle det vara annorlunda om vi arbetade i en mer sluten miljö? Med stängda dörrar emellan skulle det kanske krävas fler planerade möten? Vad är en bättre livsmiljö för idéer egentligen, är det när det sker mer planerat eller när det sker mer spontant? En sak är i alla fall säker; när vi har bestämt oss för att planera så kommer inga idéer. Det förblir torrt som i öknen. Men när vi i princip gett upp och bestämt oss för att ta en kafferast, ja då rinner idéerna elegant ut över hela fikabordet, redo att samlas upp och studeras närmare. Somliga idéer är knappt realiserbara, ja rent av stolliga, men även en knasig idé kan få grogrund och växa till sig och bli något riktigt bra. Sådan idétillväxt funkar utmärkt på en liten arbetsplats som Ersbodabiblioteket. Visst skulle det ibland vara skönt med en egen vrå, att få ha ett arbetsrum för sig själv, men då skulle man förstås behöva kombinera det med lååånga gemensamma kafferaster!

Hos oss tycks kreativiteten bestå av en blandning av passion och den frihetskänsla som ligger i själva möjligheten att fantisera och vara kreativ. Fikarasterna är i alla fall väldigt viktiga, grundläggande, skulle jag vilja påstå. Nu ska jag gå och ta mig en bit till av morsdagstårtan, och med det lämnar jag också över stafettpinnen till nästa person. Det har varit en ära att få blogga här!

//Monica Strandberg Johansson, Ersbodabiblioteket.