umea2014

Jag har en lite ambivalent känsla inför Umeå som kulturstad, som en stad att utöva kultur i.

Det kommer och går antar jag.

Ibland känner jag mig otroligt peppad ? det händer saker överallt, man träffar

massor av spännande och begåvade musiker, poeter, konstfolk etc.

Och ibland känner man sig snarare nedslagen, det händer ingenting och man träffar

massor av spännande och begåvade musiker, poeter, konstfolk

och armbågar vässas. Eller nja, Umeå kanske är en allt för snäll stad

så armbågarna förblir nog ovässade och kanske till och med vadderade men

konkurrensen mellan kulturutövare i den här stan är kännbar.

Vi är för många.

Det finns tillräckligt med ögon och öron men

få spelställen/scener att framträda på och få forum/medium att synas i.

I det här skedet finns det två alternativ för Lennart Holmlund för att

undvika en kulturarbetarrevolution.

Det idealiska men kanske förutsägbara alternativet är:

Fler miljöer för människor att ta del av kultur i

G i v e  u s  s o m e  f u n d i n g.

Det andra alternativet är att du och jag Lennart, har ett litet möte

And we take this down Al Capone Style.

Vi är för många.

Jag skulle kunna göra en lista

Med de fagraste, de mest begåvade

De med förförisk utstrålning

Alla de med publikkontakt och fans

Om några av dessa skulle försvinna?

Det kanske inte vore idealt för Umeå som kulturstad men

Then all the pretty pretty light would fall on me.

(remember I?m not nice ? I?m from Norrbotten)