umea2014

Hej igen!

Debatten var närmast oändlig innan det planerade kulturhuset, numera Folkets Hus Idun, stod färdigt hösten 1986. När jag en gång började inom kulturen var namnet på detta kulturens hus, som skulle vara öppen för alla, Gemenskapscentrum. Detta projekt ställdes ut våren 1969 och tanken om ett kostnadsfritt eller i varje fall relativt billigt gemenskapscentrum öppen för kulturarbetare och kulturintresserade blev så småningom vad det är i dag – ett kommersiellt konferens- och nöjespalats.

Är månne badhuset Umeås ”andra kulturhus” i alla fall verkar det så med tanke på all debatt. Hur någon överhuvudtaget kom på att badhuset skulle ligga på kajen verkar i mina ögon helt befängt. Efter alla diskussioner som genom åren handlat om kajområdet, så verkar tanken ofta varit att det skall bli en mötesplats för så många människor som möjligt och med ett badhus snävar man verkligen in användargruppen.

Den märkliga ”glasballongen” vi fick se på skisser möttes inte direkt med jubel, en del såg till och med en jättelik kondom i denna byggnads form. En knottrig sådan då med tanke på alla stålrör som på något sätt måste hålla uppe glaskonstruktionen.

Nu senast hörde jag något om köpmännens åsikter om badhusets placering. Är det inte kommunen som skall fatta beslut om var en rekreationsbyggnad för barnfamiljer, skolor, vuxna, ja alla möjliga badfantaster, skall ligga? Klämma in ett badhus bland den autentiska bebyggelse om finns kvar i kajområdet och kvarteret Brage verkar helt enkelt inte klokt. Vill köpmännen ha det där för att de tror att alla barnfamiljer sen skall springa runt och shoppa. Konsumera, konsumera, konsumera, köp ihjäl er, drunkna i prylar…

Lägg badhuset där det blir billigast att bygga, där det är lättast att nå för så många som möjligt, där de som måste åka bil har en möjlighet att parkera billigt, det är inte välbeställda konferensdeltagare som i första hand kommer att använda badhuset. Dessutom skall det väl också tävlas i denna nya förnämliga simhall. För mig finns bara ett alternativ – Noliaområdet.

Sedan kanske det viktigaste av allt med tanke på Kulturhuvudstad 2014. Är det meningen att resten av Europa skall få sig ett gott skratt, skulle ett badhus på kajen vara ett kulturuttryck som skulle ge eko ute i stora världen. För Umeå tror sig ju värdigt att kunna ge lite ekoeffekter.

För mig handlar hela kajområdet just om det som bland annat nämndes i den första skissen på ett kulturhus – gemenskap. Möten och gemenskap, igenkännande och upptäckter, byggnader som talar till oss med ett subtilt språk, som får oss att må bra.

Om det skall bli en kulturell självkänsla för Umeå med detta område utmed älvens strömmande och glittrande vatten, så kommer det att ta tid att bygga. Det går inte att göra ett jippo till någon bomässa, det måste bli människorna som stadfäster ett socialt kulturbygge.

För det första hoppas jag att vi slipper allt arkitektmode i nästa förslag. Måste alla arkitektbyråer bygga glashus sedan pyramiden vid Louvren gjorde succé. Naturligtvis en modern byggnad med fin arkitektur men som korresponderar och kommunicerar med de byggnader som finns. Låt Gamla Tullkammaren bli den nestorbyggnad som finns där i bakgrunden och som ger stöd till det nya. Hamnmagasinet skall absolut vara kvar, vi måste väl ändå bevara det som finns kvar av hamnkulturen mitt inne i stan (det har rivits nog).

Det som skall vara ledorden är de saker jag tidigare berört: möten, gemenskap, ett sorts medeltida nära ”vägnät” på hela kajområdet, människovänliga byggnader.

Flytta ner filialer från många instititioner, ett läsbibliotek, ett minimuseum där man visar filmer från flottning och annat där älven varit pulsåder, en vinterträdgård med möjlighet att lyssna till musik (gratis), ett galleri (i museets regi eller kommunens), i Hamnmagasinet fortsätter verksamhet för unga i alla möjliga åldrar, naturligtvis matställen (gärna med specifik västerbottnisk sådan), pub, café med mera.

I tidigare förslag fanns ju förslag på ännu ett konferens- och lyxhotell (finns det inte nog av dem), bygg ett kulturhotell i stället, där gästande konststuderande kan bo på stipendium, där man kan ta emot alla möjliga sorts besök inom kulturens område, där näringslivets aktörer kan bjuda in sina affärskontakter till ett kulturhotell där de kan få möta Kultur-Umeå.

Jag ser framför mig en spännande arkitektur där man använt sig av tegel från en tidigare epok som kontrast mot glas och stål. Jag ser framför mig en spännande tegelmurs-entré med historisk touch innan man kommer in i en prunkande vinterträdgård, där hotellgäster kan inta frukost (på sommaren äter de förstås frukost i Trädgård i Norr).

Åh vad jag skulle vilja se någon arkitekt rita på denna vision, med krokiga små spännande vägar som till slut mynnar ut i Broparkens gröna kullar. Med spännande dörrar att öppna för att mötas av både kulinariska och kulturella läckerheter.

Tydligen vill ju Umeå också skaffa sig några riktiga ”tags” för att prata graffiti-språk. Vill man ha en sådan, så bygg förslaget från arkitektbyrån PLOT på Ön. Då får man en fullständigt unik byggnad, som kanske kan ge ett sorts eko i jämförelse med exempelvis operan i Sydney eller för att ta Sverige – Turning Torso. (tänk så bra för alla gäster som kommer med flyget och som då kan bo i denna häftiga byggnad). I Kolbäcksbron har Umeå redan ett mycket snyggt signum.

Snälla beslutsfattare, plottra inte bort tanken med kajen, det är det viktigaste som kommer att göras de närmaste 50 åren i denna stad och det skall göras för människorna.

Jag hoppas att många umeåbor är engagerade i denna fråga och att man gör sin röst hörd. Sedan en fråga till styrgruppen: varför hörs så lite om era tankar och ert arbete?

Tack för denna bloggvecka. Varmaste hälsningar till alla / Ing-Britt