Måndag 3 december
En blogg - jo, en så´n har man väl både hört talas om och läst någon gång också, men aldrig provat på att skriva i själv. Så det här är verkligen nytt. Ens tankar i skrift och offentligt för alla att läsa - häftigt. Hur börjar man då? Kanske en kort presentation, och då främst min relation till kultursfären.
Ångermanlänning - och det sitter verkligen djupt. Jag får alltid rysningar när jag närmar mig Ö-vikstrakten och ser och känner in det vackra och ändå lite mollstämda landskapet. De stämningarna har nog format en del av min person tror jag.
Socionom som jobbar med utvecklingsfrågor inom socialtjänsten, och som faktiskt börjar ana att det inom bara några år är dags för pensionering. Då förstår ni att jag hunnit fylla lite drygt sextio.
Det här med kultur i mitt liv har främst bäring på musiken i skilda varianter. Särskilt är det visan i dess olika former som fångat mig. Redan i början av sextiotalet, i skuggan av Dylan och Donovan, skaffade jag en gitarr och ett munspel med ställning att fästa det i så man kunde spela både ock. De första tre ackorden blev D, G och A. Man kom ganska långt på det. Sedan har det rullat vidare. Kanske rullade det allra mest i början av nittiotalet då vi startade visföreningen VISUM här i Umeå. Redan 1994 fick vi i gott samarbete med Umeå Fritid till en visfestival ute på Holmön, en mil ut i Kvarken.
Visfestival Holmön, denna fantastiska festival sista helgen i juli, har sett det mesta av eliten bland visartister i Sverige och faktiskt också från de övriga nordiska länderna. Vi som entusiastiskt och ideellt jobbar med festivalen är inte lite stolta över det vi åstadkommit under de 14 gånger den genomförts hittills. 2008 blir det alltså den 15;e gången.
Festivalen har så gott rykte att vem man än pratar med bland visartisterna så nog känner dom till och uppskattar Visfestival Holmön. Så här har vi Umeåbor verkligen något att förvalta och se som ett viktigt bidrag i arbetet på att bli kulturhuvudstad 2014.
Men egentligen är det vägen som är mödan värd - alltså resan fram mot 2014 och allt vi kommer att kunna åstadkomma under de kommande åren som är det viktigaste. Den rörelse som nu kommit igång är viktig för Umeås utveckling, och den ska vi kraftsamla runt och slå vakt om tycker jag. Den kan skapa en starkt identitet om vi förvaltar den väl. Men till det återkommer jag under veckan.
