Internationella frivilligdagen
I dag, den 5 december är det den av FN proklamerade Internationella Frivilligdagen. I Umeå manifesterar vi detta sedan flera år tillbaka med ett möte på Rådhustorget och sedan ett program i Stadskyrkan.
Genom mitt arbete i Socialtjänsten har jag kommit att bli engagerad i kommunens samverkan med frivilligsektorn. Umeå är faktiskt riksledande i att utveckla arbetet med volontärer i samarbete med olika kommunala verksamheter. Vi har tex. en Frivilligcentral med över 180 volontärer som har kontakt med främst äldre personer, och som via sitt engagemang förgyller tillvaron och bryter ensamhet och isolering.. Jag har personligen väldigt svårt att förstå att det finns politiska partier (läs Vänsterpartiet) som tycker att det är fel att uppmuntra att volontärer gör insatser inom olika kommunala verksamheter. Jag ser volontärverksamheten som en form av en solidaritetshandling. Genom de kontakter jag fått med de människor som gör dessa insatser, så har jag fått klart för mig, att om man skall prata om solidaritet så är just dessa volontärer ett lysande exempel på detta. I ur och skur, och i de flesta fall utan en enda krona i ersättning så engagerar sig dessa personer för andra människor som kanske lever isolerat och utan storre kontakt med omvärlden. Utöver att detta engagemang blir en ljusglimt i tillvaron för den ensamma, lilla människan, så vet vi också att de som utför volontärinsatsen har ett stort utbyte själva. I grunden handlar det hela om folkhälsa åt båda hållen. Både den som engagerar sig som volontär, och den som tar emot engagemanget mår gott av det. Analysen av detta engagemang borde för vilken politiker som helst leda till slutsatsen, att vi skall vara rädda om detta folkliga, frivilligengagemang. Så låt frivilligengagemanget i samhället blomma, det är ett suveränt bidrag till det hållbara samhälle som vi vill att Umeå skall vara. Och ni som tror att det här handlar om en återgång till ett välgörenhetssamhälle, tänk om! Det handlar om ett komplement till det solidariska välfärdsbygge som vi svenskar i klar majoritet slår vakt om och också kan vara stolta över.
Slutligen kan jag konstatera att kultursektorn har en lång tradition av volontärer. Kammarmusiken, folkmusiken, visfestivalen osv. har eller har haft en stor hjälp av volontärer, och ingen i nått som helst politiskt parti skulle komma på tanken att ställa sig tveksamma till de insatserna, tvärtom! Så min uppmaning till de som tvekar - tänk om, men ägna istället kraft åt att se till att volontärerna är och förblir ett komplement, och inget annat, till professionen.
