Att beskriva vintern
Snö ser inte kallt ut, den ser inte ut att ha någon temperatur alls. Och när den faller och man fångar de där små flagorna av ingenting i händerna, verkar det så otroligt att den kan skada någon. Verkar det så otroligt att en vanlig simpel multiplikation kan göra sådan skillnad.
Ur Passionen av Jeanette Winterson
En ny dag har börjat, det är inte att ta fel på, kallt så att det skriker i snön när man går. Det kan vara fuktig sydväst med regn, svarta gator med dimma. Då gnisslar vindflöjeln på kyrktornet och de förgyllda kringlorna utanför bagarna Teodorsen och Övre skramlar otäckt. - Det kan vara månsken. Men oftast är det snötjocka. Som rundar av, dämpar, stämmer ner allt, former, färger och ljud.
Ur Alberte av Cora Sandel
Många författare har beskrivit vintern och snön. Alla dess likheter och olikheter. Det gör något med en när man ser andras tankar på pränt. Man får tid att tänka efter. Om snö till exempel. Alla dessa beskrivningar av snö har faktiskt fått mig att se på vintern på ett lite mildare sätt. Lite överseende tycker jag nu att mörkret och snön framstår som mer personlig än kall. Och visst kan vinterns dämpande färgskala vara överdådigt vacker.
Apropå att läsa så tänker jag att man kan dra nytta av det i jäktade juletider. När någon läser vill vi ogärna störa friden. Nästan lite andaktsfullt stiger vi åt sidan. Imorgon blir det boktips på ALVA när Henrik Berger från Din Bok kommer och talar om fina böcker från året som snart har gått.
