umea2014

Idag åkte Åsa vår danschef till Hanoi för att vara med om premiären på Eldfågeln på lördag. Svensk koreograf ,vietnamesiska dansare. Skulle vara så kul att vara där igen. Även om hösten redan inneburit två resor till denna fantastiska stad. Vietnam är ju fortfarande en enpartistat där Lenin står staty i Leninparken. Men hanoi andas allt annat än förtryck och diktatur. Att se alla dessa unga människor fara fram mot framtiden på sina mopeder är inget annat än en rejäl kick. Inget kan stoppa dom och framtiden ligger i deras egna händer. Barn springer omkring i detta gytter av mopeder, försäljare, hundar (både som mat och levande), farmödrar, cyklister mm. Alla krig som varit är som bortblåsta och de som jag träffar säger, och verkar mena det, att amerikaner är lika välkomna som vem som helst. Efter allt som detta land varit med om finns det inget som längre kan hindra en ljusare framtid.

Opera och dans på en hög nivå tillhör också denna framtid. På vårt genrep av Cosi fan Tutte kom närmare 500 ungdomar. De hade fått tag på biljetter efter att ha surfat på en hemsida om sex och samlevnad och var nu för första gången på en sexualundervisning i ett operahus….

Att höra alla dessa applådera på ”fel ställe”, sms:a, prata, fota svara i telefon under vår föreställning tillhör mina starkaste operaupplevelser någonsin. Ledningen för operan trodde att alla skulle gå i pausen men alla stannade och fortsatte att engagera sig i Mozarts opera som nu blev en angelägenhet för unga älskande i Hanoi.

Opera inför en publik helt utan förutfattade meningar drabbar och skakar om på ett sätt jag inte tidigare varit med om.

Det är en stor förmån att få arbeta i denna så annorlunda och av väst oförstörda kultur. Det är bara att hoppas att den inte allt för fort blir precis som vår.

Magnus Aspegren