Bland kyrkor och sminkspeglar
Premiären i går kväll med Fia-Stina gick bra. Responsen från publiken var mycket positiv och jag tyckte mycket om hennes performance. Jag fick mycket att fundera över. Jag tror att Fia-Stina var ute efter att vi i publiken skulle reflektera själva. Kulturredaktören på Västerbottens Folkblad Lars Böhlin verkade ha förväntat sig att Fia-Stina skulle vara mera prokativ, rebellisk och utagerande.
IOGT/NTO serverade godtemplardricka till premiärpubliken och i garderoben arbetade vuxenteateramatörgruppen "Supertränarna". IOGT/NTO är flitiga med att arbeta ideellt på Sagateatern för att så småningom själva få tillgång till scenen någon kväll.
På morgonen var personalen på Biljettcentrum här på möte. Det är Umeå Teaterförening som driver Biljettcentrum som ligger i Umeå Folkets Hus och vi ses på onsdgar för att prata om hur de har det. Hur går försäljningen? Hur har de det på jobbet? osv.
Mina kollegor åkte till Grubbeskolan och såg teater. De kom tillbaka och var helt lyriska över "Skadeglädjen" av Linda Norén. Linda är dotter till Lars Norén och jag önskar verkligen att jag hade haft tid att åka till Grubbe och se föreställningen som lärarna på högstadiet hade valt ut för eleverna.
I stället har jag ägnat mig åt att svara i telefon och på mail. Mediaintresset inför premiären på Rikard III på fredag är stort.
Teknikerna, scenografin, rekvisitan, kläderna och allt annat har anlänt idag och lastats in på Sagateatern. Kyrkorna är nu på plats. Vad är en kyrka? Jo, en stor trälår på höjden som man kan öppna och där inne hänger scenkostymerna. Eftersom det är många kostymer i Rikard III har Riksteatern med sig flera kyrkor.
Nu har skådespelarna och det kostnärliga teamet anlänt och installerat sig på hotellet. En smärre katastrof var att antalet loger på Sagateaern är för få, så nu har vi lånat ihop sminkspeglar, tamburmajorer och fixat till extra loger för skådespelarna.
Dagens stora katastrof var att det uppenbarade sig att hörslingan på Sagateatern är trasig. Panik utbröt. Hur löser vi det? Tyvärr går det inte att fixa i en handvändning. På något sätt måste vi kompensera männsikor som har hörapparat och som inte kommer att kunna höra replikerna.
På eftermiddagen gick vi igenom Riksteaterns utbud för nästa år. Den 6 oktober ska vi lämna in vår beställning. Vi har haft möten med medlemmar, styrelse och personal på Biljettcentrum för att lyssna in oss. Det svåra är att begränsa sig. Pengarna räcker inte till allt vi vill erbjuda umeborna och vi på kansliet orkar ju inte med hur många föreställningar som helst.
I morgon är det presskonferens kl 10 och mycket att ordna med både inför genrepet och premiären.
Rapport kommer om hur allt gestaltar sig.
IOGT/NTO serverade godtemplardricka till premiärpubliken och i garderoben arbetade vuxenteateramatörgruppen "Supertränarna". IOGT/NTO är flitiga med att arbeta ideellt på Sagateatern för att så småningom själva få tillgång till scenen någon kväll.
På morgonen var personalen på Biljettcentrum här på möte. Det är Umeå Teaterförening som driver Biljettcentrum som ligger i Umeå Folkets Hus och vi ses på onsdgar för att prata om hur de har det. Hur går försäljningen? Hur har de det på jobbet? osv.
Mina kollegor åkte till Grubbeskolan och såg teater. De kom tillbaka och var helt lyriska över "Skadeglädjen" av Linda Norén. Linda är dotter till Lars Norén och jag önskar verkligen att jag hade haft tid att åka till Grubbe och se föreställningen som lärarna på högstadiet hade valt ut för eleverna.
I stället har jag ägnat mig åt att svara i telefon och på mail. Mediaintresset inför premiären på Rikard III på fredag är stort.
Teknikerna, scenografin, rekvisitan, kläderna och allt annat har anlänt idag och lastats in på Sagateatern. Kyrkorna är nu på plats. Vad är en kyrka? Jo, en stor trälår på höjden som man kan öppna och där inne hänger scenkostymerna. Eftersom det är många kostymer i Rikard III har Riksteatern med sig flera kyrkor.
Nu har skådespelarna och det kostnärliga teamet anlänt och installerat sig på hotellet. En smärre katastrof var att antalet loger på Sagateaern är för få, så nu har vi lånat ihop sminkspeglar, tamburmajorer och fixat till extra loger för skådespelarna.
Dagens stora katastrof var att det uppenbarade sig att hörslingan på Sagateatern är trasig. Panik utbröt. Hur löser vi det? Tyvärr går det inte att fixa i en handvändning. På något sätt måste vi kompensera männsikor som har hörapparat och som inte kommer att kunna höra replikerna.
På eftermiddagen gick vi igenom Riksteaterns utbud för nästa år. Den 6 oktober ska vi lämna in vår beställning. Vi har haft möten med medlemmar, styrelse och personal på Biljettcentrum för att lyssna in oss. Det svåra är att begränsa sig. Pengarna räcker inte till allt vi vill erbjuda umeborna och vi på kansliet orkar ju inte med hur många föreställningar som helst.
I morgon är det presskonferens kl 10 och mycket att ordna med både inför genrepet och premiären.
Rapport kommer om hur allt gestaltar sig.
Kommentarer
Trackback