Roligt med kommentarer
Ett par personer har redan hakat på och kommenterat ett av mina inlägg. Det är roligt, tycker jag. Hoppas att fler hakar på så att det kan bli utbyte av tankar.
I dag är det skolavslutning på gymnasieskolorna i stan. (Lite pirrigt för min egen del för jag ska få vara konferencier på min skola.) I dag är det den dagen då de lövade vagnarna kommer att blockera alla gator och det är en kollektiv framtidsdröm och -skräck och -förväntan som sjungs ut. Ta med paraply.
Jag och kollegerna i arbetslaget ska ut och äta lite senare. Vi ska krama adjö till en av mina kära kolleger som blir pensionär och ska få njuta av alla böcker som hon ska få läsa alldeles för ros skull, måla akvarell och spela piano, kanske plantera ett nytt träd. Kanske åka till ett exotiskt land. Att vara delaktig i världen vet jag att hon kommer att vara.
Det är också kultur, tycker jag. Att vara en del av en stad, att vara en del i det som händer. Att få uppleva saker tillsammans med andra. I Umeå är det inte svårt. Den som vill har ett helt buffebord att hämta ur. Och man får hämta flera gånger. (Man får backa, som det heter) Den som vill uppleva all slags kultur, från visor till opera, från teater till berättarkaféer, kan få göra det i Umeå. Lätt.
I dag är en speciell dag. Att se hur människor i ens närhet går från en fas i livet till nästa, min kollega som går över till ett nytt upptäckarliv, eleverna som lämnar skoans skyddade värld och ska klara sig på egen hand. Och fortsätta att bygga på den här världen, den här stan.
Solja
En bit av dekoren som Bildtvåorna gjorde till avslutningen. Att flyga. På väg.
I dag är det skolavslutning på gymnasieskolorna i stan. (Lite pirrigt för min egen del för jag ska få vara konferencier på min skola.) I dag är det den dagen då de lövade vagnarna kommer att blockera alla gator och det är en kollektiv framtidsdröm och -skräck och -förväntan som sjungs ut. Ta med paraply.
Jag och kollegerna i arbetslaget ska ut och äta lite senare. Vi ska krama adjö till en av mina kära kolleger som blir pensionär och ska få njuta av alla böcker som hon ska få läsa alldeles för ros skull, måla akvarell och spela piano, kanske plantera ett nytt träd. Kanske åka till ett exotiskt land. Att vara delaktig i världen vet jag att hon kommer att vara.
Det är också kultur, tycker jag. Att vara en del av en stad, att vara en del i det som händer. Att få uppleva saker tillsammans med andra. I Umeå är det inte svårt. Den som vill har ett helt buffebord att hämta ur. Och man får hämta flera gånger. (Man får backa, som det heter) Den som vill uppleva all slags kultur, från visor till opera, från teater till berättarkaféer, kan få göra det i Umeå. Lätt.
I dag är en speciell dag. Att se hur människor i ens närhet går från en fas i livet till nästa, min kollega som går över till ett nytt upptäckarliv, eleverna som lämnar skoans skyddade värld och ska klara sig på egen hand. Och fortsätta att bygga på den här världen, den här stan.
Solja
En bit av dekoren som Bildtvåorna gjorde till avslutningen. Att flyga. På väg.
Kommentarer
Postat av: Per
Jag håller med dig. Den som vill uppleva kultur i Umeå kan göra det lätt. Det myllrar av det. Sedan kan man kanske fundera över kvalitet och kvantitet. Men är det inte så att de begreppen går hand i hand? Hmm,det här med kritisk massa. Önskar din kollega en härlig tid som världsmedborgare. Den som kan läsa för ros skull har väl aldrig tråkigt.
Trackback
