umea2014

Jag möter ledsna ansikten på tunnelbanan. Alla är nedstämda och tittar ned i marken. Jag är i Stockholm och Sveriges fotbollslag har just förlorat med 2-0 mot Tyskland. Jag muttrar lite och passerar ett elskåp med en stor affisch om en Garage-punk rock festival på Debaser. Då blir jag ännu mer sur. Här i Stockholm är affischer en del av gatubilden. Umeå känns som en 50-talistisk-Amerikansk-idyllstad i jämförelse.

I Umeå är det svårt för undergroundscenen att nå ut till andra än sin egna invigda publik, ibland tom. svårt att nå ut till den invigda. Enligt en undersökning av Riksteatern så kommer ca tio procent av publiken till ett evenemang på grund av affischen. Inte så många alltså. Men alla som arrangerar och producerar kulturevenemang kan nog hålla med om att affischering är en viktig del av marknadsföringen. I dag är det den som har råd att synas som syns. Reklam i varenda buss och busskur. Ingen i Stockholm har bett om att få alla elskåp tapetserade med affischer om punkkonserter men vem vill se de enorma H&M-affischerna som vi tvingas se varenda dag?

Hur ska man kunna ta plats i en stadskärna om det inte finns några lagliga ställen att få visa upp sig på? Finns det något intresse av Kommunen att andra evenemang än de som står i Rajden ska kunna få exponering? Lösningen för de allra flesta mindre arrangörer är att bomba alla elskåp och plana ytor ett par kvällar innan evenemanget

Oftast så brukar vi i Skuggan göra våra räder på natten eftersom man på dagen kan möta medborgare som blir upprörda och provocerade av att man ”smutsar ner deras stadsbild.” En gång då jag själv affischerade mitt på dagen så kom Lennart Holmlund (Kommunalråd i Umeå) och sa till mig på skarpen. Jag låtsades som att jag inte visste att man inte fick affischera på elskåp. Då blev han mildare i tonen och förklarade att man som fri grupp måste tänka på sin image och inte bryta mot reglerna. Jag tänkte för mig själv – Vad vill du att jag ska göra då? Sätta upp två affischer på biblioteket och hoppas på att det blir fullsatt? Fattar du att vi måste göra allt vi kan för att synas? Att valet mellan att det ska komma ett par fler till föreställningen mot att inte uppröra andra inte är ett val för oss.

För nåt år sen åkte Rikard och Hilde fast. Polisen tog dom mitt inne i stan efter att dom fått tips av ett ögonvittne. Klockan var 02.30. Ögonvittnet hade rapporterat att han sett några vandalisera och klottra på elskåp. Eftersom dom inte hade klottrat och polisen inte tog dom på bar gärning så blev dom frisläppta och fick gå från station ned på stan för att fortsätta.
 
Förra våren så satte vi upp affischer i busskurer längs ettans linje. Dagen efter så ringde ägarna av reklamutrymmet för busskurerna, Clear Channel. En auktoritär man sa att jag hade fyra timmar på mig att plocka ned affischerna och tvätta glaset så att inga tejprester syntes annars så väntade en stämning.   

I Stockholm och dom större städerna så har undergroundscenen tagit sig rätten att synas. Det är fortfarande olagligt men eftersom att det är så utbrett så kan inte polisen göra något åt det, och jag tror inte att det är så högprioriterat.

Det är inte ett sådant krig jag efterlyser. Jag vill att kommunen ska upprätta stora och centrala affischmontrar åt de oetablerade och lokala arrangörerna. Så att man ska slippa smyga runt på nätterna och känna sig som en brottsling när man försöker skapa lite kulturell mångfald.

Eller så får Umeå Energi eller vem det nu är som äger alla elskåp i Umeå ska bjussa till och låta de oetablerade arrangörerna och producenterna av kultur få sätta upp sina affischer i fred.

/ Jens