umea2014

Året är 2006. Det är juni månad. Skolavslutningstid och betygsbeslut och fullt utslagna löv i Umeås björkar.

Jag arbetar som bildlärare på en av Umeås gymnasieskolor, Midgårdsskolan, men nu har jag fått en stafettpinne i handen. Det betyder att jag ska sätta i gång den här bloggen, och överlämna den sedan vidare till någon annan. En pinne med en färggrann bild hoprullad på. En massa ungdomar som manifesterar för att Umeå ska bli Europas Kulturhuvudstad 2014.
År 2014.
Tjugohundrafjorton! Kan tyckas att det är en halv evighet dit.
Tvåtusenfjorton, en dimhöljd framtid.

Men om man vill vara med, så måste man börja redan nu. Första etappen att sikta mot är 2009, för då ska EU:s ministerråd bestämma vilken svensk stad som ska få äran. Dit är det bara tre år. Och som vi vet - vi som varit med ett tag - att tiden går väldigt fort. Jättefort. Tre år är bara en blink. Under den tiden ska vi övertyga, bygga upp, inspireras, peppa varandra och växa. Visa vad vi har, och vad vi skulle kunna göra.

När jag går genom korridorerna på Midgårdsskolan hörs det gitarrpling, en och annan sångstump, nån kör som övar inför avslutningen. Uppe på Bilden har avgångseleverna staplat upp sina saker från vårutställningen. Vid stora entrén har tvåorna målat en Midgårdsorm på stenläggningen. Jag är helt säker på att många av eleverna på min skola (och inte bara gymnasieleverna utan också de som varje dag får undervisning i musikskolan) kommer att vara direkt inblandade om Umeå om sju och ett halvt år blir Europas Kulturhuvudstad. För då är de unga vuxna. Många av dem aktiva kulturarbetare.

Och när jag studerar stafettpinnen lite nogrannare inser jag att jag känner många av ungdomarna på bilden. Vad roligt! Så är de alltså redan i gång.

Solja


Midgårdsormen biter sig själv i svansen och några elever målar akvarell.