umea2014

Allting börjar förstås med en idé. Man är ute och går med hunden, man talar med någon granne, man hör på radio eller vad som helst. I detta fall handlar det om min motorola mobiltelefon. Vi hade en gång en bestämd hackordning för mobiler. Äldsta barnet hade den nyaste mobilen, sedan barn nummer två, sedan hustrun och sist jag. Detta innebar att jag fick min första mobil blott för några år sedan. Det var en massiv apparat som inte gärna gjorde sej i en ficka utan bars i ett massiv hölster, hade en lång antenn som skulle dras ut vid samtal. Att signalen var sådan att folk sökte sej till närmaste brandutgång gjorde inte saken bättre. Men jag tyckte om telefonen och skulle använda den hela dess livslängd. Märkligt nog väckte den aggressivitet bland folk som såg att jag använde en sådan historisk relik. Vilt främmande personer kunde uppmana mej att skaffa en ny mobiltelefon. Det var särskilt den utdragbara antennen som väckte upprörda känslor.

 

Ungefär samtidigt så får jag höra på radio om folk som blivit avrånade sina mobiltelefoner. Man står inte ont anande och ringer och så dyker ett ungdomsgäng upp från ingenstans trycker upp en kniv i ansiktet på en och tar ens mobiltelefon. Det hela får en extra traumatisk dimension då folk idag lagrar sitt sociala nätverk på sim-kortet. Förlusten är inte den lilla elektroniska manicken utan alla telefonnummer man har på kortet.

 

Här är ett underlag för en stilla betraktelse. Jag kletar ihop några sk thumbnails, små tumnagelsstora skisser, för att utreda ungefär vilket sceneri jag behöver, hur många bilder, ungefär hur figurerna ska se ut. Olyckligtvis hamnar jag efter lite grubblande på fem bilder, vilket är för mycket för en strip, som max bör ha fyra bilder. I valet mellan att klämma ihop berättelsen, eller att klämma ihop bilderna bestämmer jag mej för det senare och lägger upp en noggrannare blyertsskiss, med en analys över hur stora pratbubblor jag behöver.

Jag låter miljön utgöras av en svart vägg som anger att Lennart befinner sej i ett skumt område. Lennart har på sej en trenchcoat vilket anger att han är på väg till nån fest eller nåt. Alla bilder är ur samma vinkel och lika stora förutom själva rånsituationen där jag går in på figurerna för att öka dramatiken i skeendet. När jag så är nöjd med dispostitionen så är det dags att tuscha. I detta fallet använder jag en filtpenna som gör bredare streck ju hårdare man trycker.

 

I ruta fyra råkar jag ut för ett litet problem. Att mobilen kastas tillbaka anges av några fartstreck som går i en båge. Men hur ska man göra dem när de går över en svart yta? Jag byter bara tvärt från svarta streck till vita. Det här är ett sånt där litet trick man får lära sej för att vara så sparsam med streck som möjligt, viktigt när man så liten yta att jobba med.

När man så har tuschat sidan så här det dags att scanna in den på datorn. Där lägger jag på färgen. Ibland kan jag färglägga separat med akvarell, men man har bättre kontroll över slutresultatet på datorn.

Naturligtvis finns det lika många metoder som det finns serietecknare, men i stort följer alla metoder samma principer. Formulera en idé/berättelse. Bryt ner till någon form av storyboard och sedan är det bara att slutföra.