umea2014

Hur ser då seriescenen ut i Sverige? Faktiskt ganska bra. Den relativa succén för Rocky och existensen av två serietecknarskolor har gjort seriesverige mer levande än på länge.

Men det är en blandad situation. Den vanliga kiosktidningen har svårt att göra sej gällande ibland allt grällare tidningar. Tittar man på valfri stormarknad så finns där ett femton meter långt tidningsställ med alarmerande omslag för de mest skiftande särintressen. Fyrhjulingar, bodybuilding,  tatueringar, utspökade lastbilar, bantingstidningar etc skränar mot en. Det tar en stund innan man hittar ett tiotal olika serietitlar, ungefär lika mycket som man kunde hitta i en mindre närbutik på sjuttiotalet. Något enstaka seriealbum kanske man kan hitta om man har tur. Vill man ha ett större utbud så får man söka sej till speciella seriebutiker som bara finns vissa städer. En del specialiserad tidningsbutiker har också ett större utbud. Detta gör att mindre tidningar har nästan omöjligt att komma ut på marknaden.

Men hittar man igen en sådan eller en engagerad bokhandel kan man hitta  ett mer varierat utbud av seriealbum och serieböcker än någonsin. Det kommer ständigt nya debutanter med nya typer av serier.

Och för den riktigt engagerade så finns fanzinemarknaden. Undertecknad var med i det första seriefanzinet i Sverige, Quid Facto, som kom ut 1971. Och jag var under en dryg tioårsperiod en av de mest aktiva tecknarna i den framväxande fanzinerörelsen. Idag är seriefanzinen  proffsigare, mer avancerade och mer varierade än på min tid. Varje år äger en stor seriefanzinemässa rum på kulturhuset i Stockholm och rörelsen växer för varje år. Är du nyfiken så kan du gå på stadsbiblioteket, söka dej till ungdomsavdelningen, där bland slappa ungdomar i konstiga kläder och MP3spelare över hela kroppen kan du krypa runt en stund och längst ner på en hylla står två tidningsställ med seriefanzines.

När du bläddrat dej nöjd kan du resa dej upp och där står riktigt intressanta serier. Varför de står på ungdomsavdelningen är inte lätt att veta då mycket är stofilmaterial, riktat till den som var ung på femtiotalet, men moderna klassiker som Arne Anka, Rocky etc finns där. Intressanta serieantologier som ”Allt för konsten”, årgångar av Galago och annat intressant.

Hur ser det ut på det lokala planet då? Ja, det är inte gott att veta då det inte funnits någon lokal serieförening i Umeå sedan 80-talet. Vi har i alla fall Niklas Eriksson som gör kul serier i VK. Vi har Annelie Furmark som gör alternativserier, jag lånade förresten hennes ”amatörernas afton” från just tidigare nämnda hylla på ungdomsavdelningen. Vi har Oscar Forsgren från Bygdeå som tecknar Bamse, åsså finns det flera från Umeå som gått på Hofors serieskola.