umea2014

Poetry Slam och BerättarSlam är två tävlingsformer som väcker allt större intresse. Poetry Slam är en estradpoesitävling där man tävlar med egna dikter, medan BerättarSlam är en tävling i muntligt berättande, där alla slags historier är tillåtna. I båda fallen sätts poäng av en publikjury, och strikta regler gäller för tidsåtgång. Se www.estradpoesi.com respektive www.berattarnatet.se

Poetry Slam startades i mitten av 80-talet i Chicago av poeten Marc Smith och spreds snabbt över världen. 1993 bildades i San Francisco IOPP, International Organization of Performing Poets, estradpoeternas internationella organisation, där den svenske poeten Erkki Lappalainen på tillfällig USA-turné blev förste president. Han grundade Poetry Slam i Sverige. I juli 1995 genomfördes en tävling i Halland, och samma höst bildades IOPP:s svenska avdelning med Erkki Lappalainen som ordförande och startades Rinkeby Poetry Slam.

I Rinkebys ”Grande Finale” i mars 1997 i Folkets Hus deltog Solja Krapu från Umeå framgångsrikt, och ett par månader senare startade hon en lokalavdelning av IOPP i Umeå. Torsdagen den 22 maj 1997 var det premiär för Poetry Slam i Umeå, där både Solja och jag fanns med bland de åtta tävlande. I november 1997 hölls Sveriges första SM i Poetry Slam i Rinkeby. I den individuella grenen vann Solja Krapu, jag själv blev 2:a, och i laggrenen slutade Umeå som 3:a. Poetry Slam har sedan spridits till många orter i Sverige, och varje år har SM arrangerats, i Umeå 1999 och 2002. Solja har skördat stora framgångar inom Poetry Slam-rörelsen och är en av tre personer som har vunnit SM i Poetry Slam två gånger. Det var också Solja som fick i uppdrag att utforma de första svenska reglerna för Poetry Slam.

Medan Poetry Slam är en internationell företeelse är BerättarSlam ett svenskt påfund! Tidigt under våren 2005 nämnde Berättarnätet Sveriges ordförande Mats Rehnman för mig att man inom Berättarnätet Öst i Stockholm börjat prata om att anordna lekfulla tävlingar i muntligt berättande. Poetry Slam var inspirationskällan, och man talade om BerättarSlam. På Fabulafestivalens avslutningsfest den 20 mars 2005 satt jag tillsammans med Öst-medlemmen Monika Zak. Hon visste att jag länge varit aktiv i Poetry Slam-rörelsen och ville höra hur jag såg på tävlingsregler för BerättarSlam. Vid kaffet roade vi oss med att skissa på regler.

Inspirerade av Poetry Slam planerade ordföranden Göran Hemberg och ytterligare några personer i Berättarnätet Öst kring BerättarSlam under våren, och de ordnade en tävling för Östmedlemmar på Etnografiska museet den 11 juni 2005. Det slog väl ut, och Berättarnätet Öst tyckte det skulle vara roligt om tävlingsformen spreds över landet.

I oktober bjöd Göran Hemberg in samtliga berättarnät i Sverige att tävla i BerättarSlam på Etnografiska museet den 3 december 2005, och han bifogade de tävlingsregler som använts vid Östs tävling i juni. Utifrån mina erfarenheter från Poetry Slam-regeldebatten föreslog jag en del ändringar, och under tio dagars brevväxling i oktober reviderade och fastställde Göran Hemberg och jag tävlingsreglerna för Sveriges första nationella BerättarSlam.

Det blev sju tävlande från följande berättarnät: Berättarnätet Öst: Jerk Elmén, Uppsala, och Pelle Olsson, Stockholm, Berättarnät Väst: Åke Högberg och Ulf Ärnström från Göteborg, Berättarnätet Syd: Marcus Johansson och Christina Claesson från Malmö, Berättarnät Norr: Karin Ferry, Umeå. Vi höll till i en trivsam lokal med en jättelik öppen spis, flera meter djup. Det var härlig stämning, publiken var uppåt. Föreningen BBB (Barn Böcker Bilder) råkade ha möte samma helg. Några glada medlemmar dök upp som fanklubb till mig och skanderade uppmuntrande verser! Härligt! Enligt dåvarande regler skulle två, inte som nu tre, gå till final, och det blev vi två kvinnor! Christina Claesson vann kvaltävlingen och jag kom 2:a. I finalen slog jag däremot henne, och plötsligt var jag svensk mästare i muntligt berättande! Det kändes omtumlande, särskilt som de flesta av mina medtävlare var professionella berättare.

På årsmötet med Berättarnätet Sverige den 18 februari 2006 bestämdes att BNS i fortsättningen skulle hålla övergripande i BerättarSlam, och Göran Hemberg, som kontaktats av Mats Rehnman per telefon, lovade att Berättarnätet Öst även i framtiden skulle hjälpa till med det praktiska genomförandet. Jag omvaldes till den nya styrelsen och vid det konstituerande mötet med den utsågs jag till ansvarig för BerättarSlam, i arbetsgrupp med Göran Hemberg. Vi inbjöd till debatt på nätet och utifrån den diskussionen och våra egna erfarenheter reviderade vi slamreglerna på nytt den 18 mars, delade in Sverige i geografiska tävlingsområden och fastställde att man fortsättningsvis måste kvalificera sig för att få ställa upp i SM genom att tävla i en regional tävling först och vinna den.

Den 2 april 2006 arrangerade Berättarnät Norr det första regionala BerättarSlammet i Umeå. Det kom 40 personer till Skeppskaféet Vita Björn, publikrekord! Tävlade gjorde Inger Sandberg, Love Ersare, Bengt Gyllengahm och jag själv. Love, som arbetat mycket med teatersport, hade modet att låta publiken bestämma huvudperson, plats, problem och ett föremål, medan vi andra berättade främst livshistorier. Det var en hård kamp som till sist slutade med att jag vann och därmed hade kvalificerat mig att få tävla i SM.

Under Fabulafestivalen anordnades det 2:a SM:et i BerättarSlam den 21 oktober 2006 i ABF-huset i Stockholm. Det genomfördes inga regionala tävlingar i Norrköping (region Östergötland) och Sundsvall (region Mitt) så det blev sex i st.f. åtta tävlande från följande regioner: Norr: Karin Ferry, Umeå, Gävle-Dala: Anders Sandkvist, Hillsta, Öst: Ida Junker, Stockholm, Väst: Ulf Ärnström, Göteborg, Kronoberg: Meg Johnson, Växjö, Syd: Anders Granström, Malmö.

Efter tio dagars förkylning med feber, hosta och heshet och en natt med bara två timmars sömn lyckades jag med stor svårighet ta mig samman och gav järnet. Det gick bra och jag vann faktiskt kvaltävlingen, djupt tacksam över att rösten höll. Finalen gick först nio timmar senare. Trots att jag verkligen försökte var jag helt oförmögen att ladda upp samma energi på nytt. Den hemska tröttheten som jag kämpat mot hela dagen slog emot mig i vågor, och jag lyckades inte göra mitt bästa, men det kändes ändå OK, och jag var mycket nöjd med min tredjeplacering, som gav mig en plats i landslaget. Segraren Anders Granström från Malmö var en värdig vinnare, professionell berättare sedan 26 år. Även 2:an, Ida Junker från Stockholm, har berättat professionellt i många år. Redan före tävlingen hade Berättarnätet Sverige beslutat att de tre som gick till final skulle utgöra det svenska landslaget i BerättarSlam. Vi utmanade de övriga länderna i Norden. Inget bestämdes, men det blir säkert en nordisk landskamp.

 

BerättarSlam är som sagt ett svenskt initiativ. Gäster från flera länder besökte Fabulafestivalen för att studera BerättarSlam, bl.a. David Ambrose, som i Wales leder den högst ansedda berättarfestivalen i Europa. Vem vet, BerättarSlam kanske blir en internationell rörelse liksom Poetry Slam.

 Karin